Vandringsbloggen: Från Clareberg till Körkarlens gata.

“Härs och tvärs på Hisingen i tid och rum” är Claes Olssons vandringsblogg på Hisingen. Här promenerar han runt på Hisingen, tar foton och reflekterar över det historiska – och nutida – Hisingen. 

 17 mars 2022, mulet.

Tillbaka i Kärra. Jag står på gångvägen upp mot Clareberg, vägen som förr var allén upp till gården.

Nedanför backen, nu von Seths gata, förr Svartbergsliden låg entrén till herrgården. Tidigare fanns här två rejäla grindstolpar i sten och ett mindre bostadshus, Grindstugan. På andra sidan vägen ligger Kärra/Klareberg IF:s klubbhus och upp mot herrgården Klarebergsvallens fotbollsplaner. Jag var med i Kärra IF som ung både som spelare och ledare. Då spelade vi matcherna på Älvdalsvallen nere vid motorvägen, norr om Angeredsbron. 

Kärra IF bildades 1942 och Klareberg IF 1976. Klubbarna slogs ihop 1998 och det nya klubbhuset var klart 2001. Som bäst spelade Kärra IF i gamla division 4. Idag har klubben en stor ungdomssektion både på herr och damsidan.

Stadsdelen Kärra byggdes i början av sjuttiotalet och består bara av bostadsrätter (HSB och Riksbyggen) och villor. Flerfamiljshusen är varierade, både högre och lägre. Kärra centrum stod klart 1978. Här finns förutom affärer och restauranger även simhall och bibliotek. Stadsdelen är föredömligt bilfri. Innan utbyggnaden var Kärra en bondby men efter kriget byggdes det en del villor.

Jag går ut till genomfartsvägen som klyver stadsdelen. Här heter den Lillekärr Norra och på andra sidan Kärra centrum, Lillekärr Södra. Det är bara bussar som kan/får köra igenom.

Här gick den gamla landsvägen sedermera Rikstvåan. Den nutida vägen går inte exakt som den gamla utan några meter åt öster. Här vid dagens hållplats, Burmans gata, stod mjölkbordet där bönderna i grannskapet lämnade mjölk, träffades och tjötade en stund på morgonen. 

Jag går söderut. Mina farföräldrars gård låg där Lillekärr Norra 92-102 ligger idag och gårdsplanen var där lekplatsen ligger idag. 

De köpte gården 1923 efter att ha arbetat som dräng och piga sedan tidig ungdom. Farmor var 25 och farfar var 32. Pengarna kom till större delen från farfars arv efter sin far i ”Vika”, Björlanda. Gården var inte stor men som var vanligt förr var den inte specialiserad. Det fanns kor, grisar, höns men också grönsaksodling. På lördagarna sålde farmor ägg, potatis och morötter på Olskrokstorget. När jag var liten åkte vi och pappas bröder med familjer ofta hem till Berggården på lördag eftermiddag. Då dukades det upp kaffe, saft och farmors Bohuskakor och det diskuterades och munhuggs mens vi ungar sprang omkring och lekte och upptäckte gården.

I början av sextiotalet kom HSB:s bulvaner och ville köpa gården. Jag lärde mig redan som sjuåring ordet expropriera, vilket skrämde de äldre och de sålde, måhända alltför billigt.

Norr om Kärra centrum ligger Lillekärrshallen. Hallen är Kärra Handbollsförenings hemmaplan. Klubben bildades genom en utbrytning från Kärra IF 1993. Man har en stor ungdomssektion och har spelat i de högsta serierna både på dam och herrsidan. Klubben har haft Loui Sand, Martin Frändesjö och Jonathan Kalsbogård i sina led.

Jag går gångvägen mellan träden vid förskolan. På parkeringen mellan Pizzerian och Kärrahus är gångvägens sträckning samma som den gamla landsvägen, den fortsätter förbi skolan och ner till kapellet (kyrkan). Förr var den stensatt.

Sedan jag gick vandringen 17:e mars har jag tillbringat mycket tid på Kärrahus.

Min pappa bodde här och vi i familjen har vakat över honom innan han gick bort den 28:e, 91 år gammal. Han bodde där bara i några veckor. Dock, nu fick han sluta sina dagar precis i mitten av gården han föddes i, huset han bodde i över fyrtio år och i lägenheten där han bodde i tjugo. 

Jag rundar äldreboendet och här ligger mitt barndomshem. Mitt i radhusområdet ligger den före detta mangårdsbyggnaden på Kärra Klockaregård som vi köpte i slutet av femtiotalet.

Det är nu rejält ombyggt. Vi fick köpa genom ett anbudsförfarande där min pappa lyckades ana sig till hur mycket han skulle bjuda. I köpet ingick det att riva ladugården vilken vi eldade med i flera år. Vi kom närmare farmor och farfar men det var inte bara glädje med att lämna en modern lägenhet i Kortedala till utedass och dålig uppvärmning. Kåken moderniserade så småningom men det tog några år. Det var inte så lätt att låna på den tiden som idag.

Längre ner på gatan ligger f.d. Kärra sjukhem, nu vårdcentral, hemsjukvård och andra inrättningar. Under flyktingvågen 2015/16 var det boende. Min mamma jobbade här på sjuttiotalet.

Gång och cykelvägen som tar vid nedanför sjukhemmet är den gamla Kärravägen, bygatan som förband gårdarna från skiftena på 1800-talet fram till sjuttiotalet. Här efter vägen låg fem, sex gårdar på östsidan och från början ett par på västsidan. Av de femtontalet gårdar som fanns i gamla Kärra finns idag bara rester av tre kvar. Ligården på väg upp mot bron, vårt ombyggda och hästgården nedanför Angeredsbron. Där gårdarna med dess åkrar låg öster om Kärravägen ligger nu radhusen med adress Ligården från sjuttiotalet.

Framme vid Klockarevägen vänder jag öster igen. Detta, det första radhusområdet i Kärra byggdes 1962-63. Säve kommun hade köpt in gården Klockaregården och byggt Kärraskolan på femtiotalet. En tanke med radhusen, det byggdes liknande i Tuve, Säve och Torslanda, var att stå emot inkorporeringen med Göteborg. Liknande tankegångar låg också bakom bygget av Glöstorpsskolan och äldreboendet i Tuve. Det var givetvis småpotatis och de återstående Hisingskommunerna (utom Rödbo) blev Göteborg 1967.

För mig och brorsan  blev radhusen ett lyft. Innan fanns det få barn att leka med´i närheten. Nu kom det många ungar i vår ålder och i skolan blev det två klasser i varje årskurs istället för en.

Kärraskolan invigdes 1956 och stod i sextio år. Jag gick här i upp till sexan. 2019 stod en ny Kärraskola klar, större och modernare. Inte samma luftiga och småskaligt funktionalistiska skola som den gamla men förhoppningsvis mer ändamålsenlig.

Där Klockarevägen börjar ligger en förskola, i souterrängplanet hade Kärra IF klubblokal på sjuttiotalet. Gångvägen förbi skolan ligger på den gamla landsvägen och som ett tecken på detta står det en milsten vid skolans entré. Den är två meter hög och restes 1737. Milstenarna hjälpte resande att orientera sig i brist på kartor. Taxor och ansvar för hästskjutsar och väghållning beräknades med hjälp av stenarna.

Framme vid Kärra gamla korsväg vid kapellet korsar jag min vandring. För två år sedan gick jag här ner mot Nyebro färja. Det kan man läsa om här

Jag går över Nortagenevägen, in på gång och cykelbanan som förr var en allé upp till den näst största  gården i Kärra efter Clareberg. Några gamla träd står kvar. Nortagene är en gammal gård som ägts av militärer och adel. Det nuvarande huset byggdes 1943 efter en brand. Gårdsbyggnaderna låg där Nortagenevägen är dragen norr om manhuset.

Jag går upp mot gården men genar över en åker upp mot skogsbrynet. Det står några bikupor och väntar på sommaren. Nedanför fältet tornar sig Tingstads enorma lager upp. Bolaget servar företag med kläder, förbrukningsmaterial men också mycket annat.

Jag följer en gammal väg i skogsranden, passerar gamla gärdesgårdar som en gång visat gränserna för gårdarna på Tageneslätten. Nere på de gamla åkrarna är det idag ett intensivt industriområde. Här ligger det små och stora lager som t.ex. OneMed. Många fordonsrelaterade företag, både försäljning och reparationer. Det finns fabriker som Texla som tillverkar industritextilier. Det finns även några matställen som Kärra värdshus. 

Jag går ner till Tagenevägen. Mycket trafik och annat buller. En bit söderut i Göpås finns ett äldre hus bevarat. Här gick vägen rätt igenom gården förr. 

Bakom reser sig berget. Det är dock bara ett tunt skal för bakom ligger den stora bergtäkten, Tagenekrossen. Nu driven av NCC Ballast men verksamheten har haft ett antal ägare sedan första sprängningen 1946. Som boende i Kärra vande man sig vid smällarna. Någon gång blev det fel, åtminstone en gång sprack fönsterrutor och akvarier.

Förr gick vägen in i en båge där grus och makadam väntar på att lastas ut. Det låg också ett mindre villaområde som nu är borta.

Jag möter hundarna från ett hunddagis som rastas bland avgaser och buller. Upp till höger ligger Återvinningscentralen. Tidigare var det här sopdeponi i tomrummet efter bergtäkten. 

Ett par villor är kvar upp i skogskanten ovanför Bilprovningen som nu är privatiserad och har bytt namn. 

På vänstersidan ligger Plantagen.Tidigare låg där Tagene handelsträdgård där jag tjänade mina första kronor som tolvåring med att täcka julrosor med plast. Det låg också en bilskrot här en gång.

På andra sidan vägen har industriområdet börjar klättrat upp för berget och skogsbrynet. Hela denna utbyggnad av industriområden längre ut från stadskärnan är väl en följd av förtätningen. Områdena på t.ex. centrala Hisingen har bebyggts och tvingat bort verkstäder och lager.

Här i backen vid Brandkärr slutar gamla Säve socken och jag kommer åter till Backa.

Här korsar jag åter mitt spår från 2020. Det kan ni läsa om här.

Jag går mot Körkarlens gata och vänder höger upp mot Fridhems kyrkogård. Fortsättning följer.

Källor:  Upptäck Hisingen! 2008, Wikipedia, GP, Eniros historiska kartor, Säve jordbruksbygd blir stadslandskap 1969, Sevärt i Säve – Elling 1982, Kärra genom tiderna – Elling & Elling 2002, En himla massa elvor – Engström 2005, Våra torg en vandring genom historien- Hernstig 2018.