Vandringsbloggen: Från Amhult till Lilleby, om Torslanda förr och nu.
Från Amhult till Lilleby
7 oktober 2021, Soligt.
Vandringsskorna är på igen. Flera månader har gått sen senaste promenaden. Coronan har gett med sig och restriktioner har upphört, men vem vet vad som händer?
Tillbaka i Amhult. Här började det byggas en ny stadsdel från 2003 och det byggs fortfarande mellan stormarknader och bostadshus.
Amhult har en kontinental känsla kring kulturhuset Vingen med torg och verksamheter i bottenplanet. På andra ställen tråkigare. Vingen verkar ha ett stort utbud, Bio, barnteater, bibliotek, dans och konst. Hisingen enda riktiga kulturhus. I Backa byggs det väl om och på centrala Hisingen skjuts det fram till Nya Backaplan.
.png)
Amhult är ju byggt i kanten av Torslanda flygplats eller flyghamn som den hette förr. Flygfältet invigdes 1923 av kronprinsen senare kung Gustav VI Adolf i närvaro av Gustav V och andra kungligheter. Tidigare hade det flugits i Kviberg och Tingstadsvass. Torslanda valdes delvis för närheten till vatten då många plan vid tiden hade pontoner. Den kommersiella flygtrafiken startade 1926 (Göteborg – Köpenhamn) och fortsatte till nedläggningen 1977. Flygfältet byggdes ut och moderniserades i omgångar men på grund av uteblivna investeringar präglades verksamheten av improvisation. Torslandabönderna skördade hö längs banorna och fick jobb med häst och vagn när banorna skulle byggas ut. Flyget var en stor arbetsplats med upp mot 1000 anställda som mest.
Varje år arrangerades flygdagar med uppvisningar. Vår familj var där några gånger och fascinerades av planens luftakrobatik och ljudnivå. Det var stora publikfester.
Jag flög från flygplatsen en handfull gånger. Första gången 1971, charter till Mallorca.
Några år senare arbetade jag i en halvlaglig verksamhet i anslutning till flyget. Det fanns ingen riktig långtidsparkering så några initiativrika anställda hyrde en åker bakom nuvarande brandstationen. Resenärerna betalade och lämnade nycklarna. En kille jobbade heltid men hjälp av extrapersonal (som jag) och flygplatsanställda som hoppade in på raster och efter arbetstid (kanske även på arbetstid…). Jag jobbade bara några veckor. Konstiga tider och 12 kr i timmen svart var inget vidare. Dock tyckte mitt tjugoåriga jag att det var kul att köra en del fina bilar som Jaguar och Porsche.
Vad finns kvar?
Gatorna är uppkallade efter flyget. Även den legendariska flygaren Gösta Fraenckel har fått en gata uppkallad efter sig. Några av byggnaderna används än och flygledartornet från 1969 uppe på berget har varit festlokal. Nu förvaltar Higab det och det stod åtminstone tomt innan pandemin.
Jag går iväg på Gamla Flygplatsvägen. På höger sida finns en del av de gråa slitna tvåvåningshusen som är kvar sedan flyget. Nu finns här massage, frisör och enklare restauranger. Bakom har det växt upp ett industriområde med byggvaruhus, verkstäder men också Almondys tårtbageri. Närmare rondellen i Torslandakrysset finns en fastighet med fler restauranger men också Capio läkarhus och tandläkare.
Här börjar Kongahällavägen som 23 km längre bort slutar vid Eriksdal i Rödbo. Enligt Wikipedia den äldsta landsvägen på Hisingen.
På andra sidan vägen till höger, ännu en pizzeria (Torslandaborna verkar gilla snabbmat), ett äldre garage och inte mindre än två ST1 tappar. Sedan följer Åkes Hönökaka som etablerades här 1960 men som startats av Åke Johansson på Hönö redan 1934. Nu drivs företaget av hans barnbarn.
Till vänster finns en del äldre industribyggnader. En skylt berättar att “Sverigehuset” kommer att bygga ett nytt bostadsområde på platsen. Här finns också Crawfords portar. På högersidan finns en del äldre villor och vårdcentral. På vänstersidan kommer efter en skola ett radhusområde. Ett av många i stadsdelen.
Jag går in på Gamla Tumlehedsvägen, mer villor och radhus. Längre in finns Torslandaskolan låg och mellan, nu i moduler på grund av överklagande av nybygget. En ny skola ska vara klar 2024. Det står många cyklar i ställen utanför skolan. Positivt och tryggt.
Här ligger också Torslandas idrottscentrum med flera fotbollsplaner och sporthall. Torslanda IK, fotboll och Torslanda HK (från början Tolereds AIK), handboll har en stor och gedigen verksamhet speciellt på ungdomssidan. Seniorlagen ligger väl framme något under eliten både på dam och herrsidan. John Alvbåge (IFK m.fl.) och Fredrik Lundgren (Gais) har Torslanda som moderklubb.
Jag genar mellan villorna och går mot Torslanda torg. Här har HSB både punkthus och trevåningshus i miljonprogramsstil. Området projekterades innan Torslanda inkorporerades 1967. När jag kommer fram till torget från baksidan ser det sterilt och dött ut. Men när jag rundat en av affärslängorna visar sig ett levande litet centrum med restaurang, frukthall och t.o.m. en fiskaffär (räkor 249 kr/kg). Det finns hyreslägenheter i husens övre våningar. En av stadsdelens flera “nya” runstenar markerar historia.
Namnet Torslanda alluderar på förkristen tid och det finns fynd från stenåldern och framåt i området. Efter torget tar jag mig bort till kyrkan, den ligger troligen på en hednisk kultplats och bedöms vara från 1100-talet. Den stora linden på kyrkogården är kanske ännu äldre och den förstärker historiens vingslag. Längs med gång och cykelvägen finns ekar och andra äldre träd. Begravningsplatsen med asklund sträcker sig en bra bit åt norr.
Torslanda blev som nämnts en del av Göteborg 1967. Flera försök att lämna för att bilda en egen kommun har gjorts. En folkomröstning 1998 visade att 65 % av de röstande i Torslanda ville bilda eget. Torslandapartiet med samma agenda har ställt upp i kommunvalet. Både från Göteborg och på riksnivå har det blivit negativt, ingen egen kommun alltså. Idag är nog frågan lite svalare kanske i och med att stadsdelsnämnderna försvunnit.
Jag går upp en backe till den nybyggda Torslandaskolan, klar 2013. I november 2009 brann den äldre skolan ner då några berusade tonåringar tände eld på en bil som i sin tur antände skolan. Skolan brann ner och killarna dömdes till miljonskadestånd. Det blev även en juridisk tvist mellan kommunens försäkringsbolag och bilens trafikförsäkringsbolag If ända upp i HD. Kommunens bolag Göta lejon förlorade.
Nedanför skolan i det som var den gamla byn ligger några äldre gårdshus, annars består bostäderna av radhus, många radhus. Äldre på bägge sidorna av Kongahällavägen men även nyare här och var. Jag spankulerar fram mellan husen. Det är inte mycket folk ute, nån går till tvättstugan, några rastar hundar, en mormor med sitt barnbarn.
Björkarna vid Domarringsgatan har börjat tappa sina löv. Björnbären har slutat ge bär. Jag följer gatan mot Tumlehed. Väl där finns det en annan bebyggelse, villor, en del rejält stora men det finns också någon sommarstuga kvar. Annars har väl tomterna köps upp och de äldre husen rivits och ersatts.
Jag svänger av ner mot badplatsen för att se om gården Stora Tumlehed finns kvar.
Gården finns kvar. Det ska vara den gamla, givetvis moderniserad sedan förrförra seklet. Här föddes Elisabeth Gustafsdotter 1843. Hon blir senare känd som den aldrig identifierade mördaren Jack the Rippers tredje offer. Elisabeths öde har det skrivits mängder av böcker och artiklar om genom åren. Hon flyttade från Tumlehed till tjänst som piga i Majorna. Hon registrerades som “allmän kvinna No 97”, alltså prostituerad, 1865. Året efter tar hon ut flyttningsbetyg för flytt till London. Hon arbetar några år som piga i burgna hem, gifter sig med en Thomas Stride. Tillsammans driver de ett kafé i East end. När hon mördas 1888 är hon känd som Long Liz och är troligen alkoholiserad och prostituerad. Hon lever i den värsta slummen i östra London. Hon och de andra offren har sedan dess blivit kittlande material inom populärkulturen men ingen vet var Elisabeth begravdes.
Bredvid Stora Tumlehed ligger en presentaffär i en lada. Jag pratar lite med expediten som inte känner till gårdens berömda dotter.
Jag skymtar havet mellan träden men vänder tillbaka. En skylt berättar om att det ska byggas ut vatten och avlopp, vilket väl innebär att det kommer att byggas mer i området.
1974 hittade den sextonårige fågelskådaren Pål Strand hällmålningar på berget norr om Tumlehedsdalen. En stor händelse vid tiden. Det första jag ser nedanför berget är att någon satt upp små tomtar i ett träd. Det finns ingen skylt eller vägbeskrivning här vid promenadstigen. Jag har varit här tidigare så jag klättrar uppför stigen på berget. Efter ett femtiotal meter upp på delvis hala klippor ser jag målningen. Den största föreställer en hjort men det finns även fiskar och båtar. Bredvid ligger en skylt med delvis föråldrad information. Målningen är utförd i järnockra och är troligen 3000 år gammal. Då i strandkanten, nu på ett berg på grund av landhöjningen.
Jag tar mig ner och tänker som så här:
Jag har passerat fyra spektakulära fornminnen på mina vandringar. En är lättillgänglig och bra skyltad, Drottning Hackas grav i Säve. De två som ligger i närheten av Vikans kross, hällkistan mellan Halvorsäng och krossen och hällristningen vid Arendalsvägen är svåra att nå, med ingen eller dålig information och det är lite av samma sak här med hällmålningen.
Vem är ansvarig? Stadsmuséet, Göteborgs stad, Regionen… Hur som helst, dessa historiskt viktiga och delvis unika lämningar från förr borde behandlas och bevaras på ett bättre och värdigare sätt.
Min tanke var att gå ut mot havet och passera förbi Sillvik och Lilleby. Det har varit längre avstånd än jag räknat med så trött och varm bestämmer jag mig för att gå tillbaka mot bussar och större vägar. För att inte gå samma väg tillbaka följer jag de fina promenadstigarna längs med Madbäcken in mot Sillviks naturreservat (bildat 1980). Från öppna fält går stigarna in i skogen.
Efter ett tag kommer jag fram till ytterligare tomtar. Tjogvis av små tomtar, i porslin, plast och tyg, skyltar med Trollskogen och Tomteland. Är det en tomteälskare som satt ut dom eller flera? Är det en ny slags kulturyttring? I Hisingsparken har jag sett något liknande.
Jag fortsätter och kommer fram till en hyfsat stor tjärn. Här finns en rastplats med grillplats och det verkar ha varit ett så kallat Uteklassrum enligt en vandaliserad skylt. En fin plats väl värd en picknick.
Så småningom når jag fram till den nyare villabebyggelsen i Lilleby. Här tror jag att det låg ett koloniområde tidigare. Nu fina ljusa hus med rejäla garage. Inga människor på gatorna. Det är rast på Lillebyskolan när jag går förbi och strax är jag vid Kongahällavägen och busshållplatsen Lilleby skolväg.
Källor: Upptäck Hisingen! 2008, Wikipedia, GP, Gatunamnskarta över Göteborg 1956, Västra Hisingen en bygd i förvandling – Werner Wessberg 1995, Eniros historiska kartor, Flygplatsen på framsidan-Grundberg/Andersson 2007, Jack the Rippers tredje offer- Birgitta Leufstadius 1994.
