Så såg det ”första Lundbybadet” ut: Detta var Renströmska badanstalten på Hisingen

Göteborgs stad planerar att riva och bygga ett nytt bad där Lundbybadet står. Men hur såg inomhusbadandet på Hisingen ut före det att Lundbybadet hade premiär på 1973? Här är berättelsen om Renströmska Badanstalten på Herkulesgatan – det ursprungliga ”Lundbybadet”.

Till 1915 byggdes badhuset Renströmska badanstalten på Herkulesgatan nedanför Rambergets södra sida i Lundby. Ritningarna till byggnaden stod Eugen Thorburn för och detta badhus blev det fjärde badet som byggdes med medel ur Renströmska fonden, efter att badhus uppförts i Haga (dagens Hagabadet), Majorna och Olskroken.

Badhuset mellan Kvillestan (Hisingsstad) och Lindholmen byggdes i två våningar med en hög källarvåning och valmat tak. Simhallen sträckte sig genom båda våningsplanen och markerades utvändigt genom ett utskjutande parti med tre höga fönster. Enligt Higab, som sedan 2016 haft byggnaden i sitt fastighetsbestånd fick huset en putsad fasad med smårutiga fönster och taket, som numera är i plåt, hade tegelbeläggning.

Renströmska fonden kom till efter att köpmannen och fullmänktigeledamoten Sven Renström vid sin död 1869 testamenterade 1,5 miljoner kronor av sin förmögenhet till Göteborgs stad under förutsättningen att pengarna skulle gå till ”välgörenhetsinrättningar”. Samma år motionerades det i stadsfullmäktige om att använda pengar ur den nya fonden till att bygga ett badhus med tvättinrättning.

Trångboddheten och bristen på möjligheter till tvätt bland arbetarklassen i dåtidens Haga blev motivet till att bygga det som senare kom att bli dagens Hagabadet. Men det skulle dröja till 1915 innan bygget av badanstalten på Hisingen med samma namn stod klart. Då hade Götaverken intagit platsen som Sveriges ledande skeppsvarv under 1910-talet, en position som närliggande Lindholmen tidigare innehaft.

Hytter och kar för män och för kvinnor, ”finsk badstu och 63 avklädningsskåp”

Detta innebar en byggboom i Brämaregården dit många arbetare flyttat under decennierna i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet sedan Göteborgs mekaniska verkstad (senare Götaverken) flyttat sin verksamhet från södra älvstranden till Lundbyvassen, vilket även medförde stora anläggningsarbeten där vassmark i allt från dagens Lindholmen via Lundbyvassen till Ringön fylldes igen med mudder från hamnen. Exempelvis var det som är dagens Ringön orörd vassmark från till slutet av 1800-talet innan hamnens expansion gjorde att man fyllde igen området.

LÄS MER: Kommunens plan: Riv Lundbybadets utomhuspool – ersätt med nytt inomhusbad

I Nils Wimarsons bok ”Göteborg: En översikt vid trehundraårsjubileet 1923 över stadens kommunala, kulturella och sociala förhållanden samt viktigaste näringsgrenar” beskrivs faciliteterna på Renströmska badet på Herkulesgatan:

”Karbad: 5 hytter och 4 kar för män, 5 hytter och 4 kar för kvinnor, finsk badstu och 63 avklädningsskåp”.

Utöver dessa mindre hytter och kar fanns ett större bad, en pool med modernt språkbruk, i byggnaden (se bild ovan). Under de första sex åren av verksamheten i Brämaregården fanns det bad i olika (pris)klasser där förstaklassbadet var det finaste, samt dyraste, andraklassbadet något billigare och tredjeklassbadet avsett för arbetarklassen.

”Tredjeklassbaden voro bad till halvt pris i andra klass: Sådana serverades onsdagar och lördagar efter kl. 12”, skriver Wimarson och anser att ökningen av dessa tredjeklassbad var ”ett glädjande vittnesbörd om växande badfrekvens bland de ekonomiskt svagare i samhället”.

Dessutom hade kvinnorna börjat hitta till baden under början av 1900-talet, vilket gladde Wimarson:

— Badfrekvensen bland kvinnorna har hela tiden i allmänhet hållit sig vid hälften av männens, dock med en tendens till stegring under de senaste åren, skriver han.

Skolbad anordnades i de Renströmska badanstalterna där barn i motsvarande dagens låg- och mellanstadieskolor fick tvaga sig på skoltid. En kortare tid anordnades denna typ av bad även i Renströmska badanstalten i Lundby, men efter hand flyttade dessa skolbad till både Lindholmsskolan (i dag Centrinas högstadieskola i Lindholmen) och Rambergsskolan. Med tiden fick barnen från Lindholmsskolan även ta sig till Rambergsskolan för att tvätta sig.

”Lundbybadet” var minst av de fyra Renströmska badanstalterna

Orsaken till att skolbaden i Renströmska vid Herkulesgatan blev kortvariga är att under ett drygt år från att badanstalten öppnat 1915 låg det granne med Hisingsstadskolan som inte hade några badfaciliteter. Men 1916 öppnade Rambergsskolan uppe vid Keillers Park. Den för tiden stora skolsatsningen kostade 535 000 kronor, ritades av arkitekterna Arvid Bjerke och Ragnar Ossian Swensson samt hade en inbyggd badanläggning – som gjorde att skolbarnen därefter kunde tvagas på skolan i stället för på badet nedanför backen mot Lundbyvassen.

I Göteborgs stads egen beteckning över världsutställningen 1923 kan man läsa att Renströmska badanstalten i Haga ”är försedd med 3 ång­ pannor, vardera om 65 kvm:s eldyta samt en 50 hkrs ång- turbin för framställning av erforderlig belysningsenergi samt kraft till anstaltens pumpar, och tvättmaskiner. Filial­ stationerna i Majoma och Olskroken ha vardera två låg- trycksångpannor samt filialstationen i Lundby tre sådana pannor”.

Där framgår även att Lundby(badet) då hade fem duschanordningar och att antalet avklädningsskåp hade växt till 71 stycken. Där ser man även att Lundbybadet var det minsta av de fyra Renströmska anläggningarna i staden, då man 1921 hade registrerat 14 995 bad, vilket kunde jämföras med Hagabadets dryga 330 000 bad och Majornas 40 000 samt Olskrokens dryga 51 000 bad. Det ska dock sättas i förhållande till att det i början av 1900-talet bodde först färre än och efter hand omkring 10 000 personer i Lundby.

Som resultat av att få besökte Lundby badanstalt, hade man under femårs­perioden 1917—1921 i medelinkomst 6,214 kronor per år medan utgifterna ”uppgingo under samma period till i genomsnitt kr. 18,391 :63 per år”, skriver Göteborgs stad.

Ett annat fakta värt att ha i beaktande i sammanhanget är hur många lägenheter som hade badrum för 100 år sedan. Vid tillfället för Göteborgsutställningen (Jubileumsutställningen för att fira att staden fyllt 300 år) 1923 hade 11,3 procent av lägenheterna med 2 rum och kök ett badrum. Motsvarande siffra för 3 rum och kök låg på 13,2 procent och för 4 rum och kök på 35,2 procent (Kommunala avdelningen, Göteborgs stad: Vägledning; Jubileumsutställningen i Göteborg 1923).

Badet stängde först 1973 – när dagens Lundbybadet öppnade

En minoritet av de som bodde i Göteborg hade alltså tillgång till badrum i sin bostad, vilket gjorde att framväxten av olika badhus, både privata som kommunala ansågs som en stor kommunal angelägenhet och följdes noga av de kommunala statistikerna.

Badhuset på Herkulesgatan fortsatte sedan sin verksamhet i olika former under kommande decennier innan det till sist stängde våren 1973. Detta i samband med att det då nybyggda och moderna Lundbybadet på Lantmannagatan på andra sidan Ramberget öppnades.

Badets lokaler i Kville byggdes efter detta om för att passa den karateverksamhet som tog över huset. Simhallen finns alltså tyvärr inte kvar att beskåda i dag, men invändigt i byggnaden finns det än i dag delar av den ursprungliga inredningen.

1987 införlivades Gamla Lundbybadet i Göteborgs bevarandeprogram. Den mest kända byggnad som finansierats med medel från Renströmska fonden är dock inte det bortglömda badet på Herkulesgatan, utan en byggnad som finns i var göteborgares hjärta, nämligen Feskekörka i Rosenlund – på södra sidan älven.

Har du kompletterande foton, fakta eller information om Renströmska bakanstalten, i folkmun ”Lundbybadet”? Hör gärna av dig till oss på tips@helahisingen.se så kan vi uppdatera artikeln med relevant information!

Markus Hankins
markus@helahisingen.se