Louise såg döende padda på Hisingen – valde att ta hem groddjuret

Louise Harms var ute på skogspromenad med sina barn, 4 och 6 år gamla, när de upptäckte en mycket skadad padda. Mitt i snön låg den och kravlade runt med öppna sår och familjen bestämde sig för att försöka rädda den.
— Hemma gjorde vi det bekvämt i en hink så att den skulle tro att den var i en håla. Vi hittade lite maskar i en kruka som inte var frusen, som vi gav den, berättar Louise Harms.

Det var vid branddammen i Hisingsparken som familjen upptäckte paddan. På marken låg mängder av snö – och mitt i allt kravlade den runt.

— Jag trodde inte mina ögon men där var den, mitt på den snöfyllda stigen. Den hade ett större, öppet sår på övre delen av ryggen eller skuldran. Såret var cirka en centimeter i diameter, men det såg ganska ytligt ut. Sedan var det ett mindre på benet, säger Louise Harms och fortsätter:

— Troligtvis hade den hamnat i bråk med någon som kommit på oväntat, oönskat besök i vinterhålan, men som fått smaka på paddans gift och sedermera avlägsnat sig. 

Letade upp mossa så att den skulle få det bekvämt samt tog kontakt med herpetologisk förening

Genast insåg hon och barnen att de ville försöka rädda paddan. Så de plockade fram en påse och tog mycket mossa från marken och lade ner så att paddan skulle känna sig bekväm på den korta biten hem.

— Hemma gjorde vi det bekvämt i en hink så att den skulle tro att den var i en håla. Vi hittade också lite maskar som vi gav den, men den här tiden på året äter de knappt någonting fick jag veta senare av en herpetologisk förening i Småland.

Efter att ha mailat med föreningen och fått tips på hur paddan skulle må bra, gick familjen en lång promenad i parken för att samla mossa och ris.

— Sedan inredde vi en större badbalja och flyttade över hinken med paddan dit. Den höll sig i dock i den mindre hinken hela tiden. Vi har försett den med mask då och då i sitt nya boende, så den har fått bestämma själv om ville äta. Sedan har vi sett till att det hållits fuktigt. Mer var det inte att göra, de är så väldigt enkla varelser. 

Hur mår paddan nu?

— Det känns som att den mådde bra. Vi har ju lämnat den i stort sett i fred för maximal återhämtning och så nära den tycker om att leva i naturen som möjligt. Den enda gången jag kollade till, för att se om den levde så såg den faktiskt redan hel ut. Så då väntade vi på att det ska bli lite genomgående plusgrader.

Och nu har paddan släppts tillbaka i det fria igen.

— Minsta sonen tyckte det var jobbigt, han hade gärna behållit paddan som han döpte till ”Blomman“. Men när vi släppte den såg man även lyckan i hans ögon över att paddan skulle få vara fri. Hinken var okej men inget slår ju vår fina Hisingspark. Det fattar ju vem som helst, säger Louise Harms.

Henrietta Johansson
henrietta@helahisingen.se

LÄS MER: