Julia, 23, om ortorexin – och att lura sig själv att man är ”hälsosam”: ”Jag ville få thigh gap och liten midja”

Ortorexi är en tvångsmässig hälsosamhet som ligger nära ätstörningar som anorexi. Bodybuildern Julia Lagnefors Petersohn, 23, berättar om en värld med utseendefixering och hennes egen kamp mot att uppleva sitt utseende som konstigt:
— Man skall passa in i en mall, som inför en skönhetstävling, och man gör nästan allt för att passa in, säger hon till HelaHisingen.se.

23-åriga Julia Lagnefors Petersohn tränar styrketräning fem dagar i veckan och under tävlingssäsong blir det även kondition varje dag, sju dagar i veckan. Hon är bodybuilder som föredrar att göra basövningar på gymet, med knäböj, marklyft och bänkpress – men längtar tillbaka till fotbollen:

— Jag är gammal fotbollsspelare och kan sakna det ibland. Älskade att tacklas! Men i dagsläget tränar jag enbart styrketräning, berättar hon.

Trots att Julia är bodybuilder har hon ingen speciell diet, utan säger att hon har ett underskott av kalorier under perioden när det är tävlingar och ett överskott utanför säsongen.

— Jag tror inte på en specifik diet utan varierar min kost efter energiintaget, det är mer hållbart, säger hon.

Slutade med fotbollen: ”Behövde något nytt”

Men så har det inte alltid varit. Julia, 23, som vuxit upp i Brämaregården och vid Wieselgrensplatsen med en kort sväng till Biskopsgården innan hon flyttade hemifrån, började sin karriär som fotbollsspelare i Lundby IF.

— Jag var där ett bra tag. Sedan blev det en sväng i Zenith, Kärra Klareberg, Eriksberg och avslutade min karriär i Hovås Billdal. Jag spelade ett halv r i ungdomsallsvenskan med dem, säger hon.

När hon slutade med fotbollen fanns behovet att tävla kvar.

— Jag är en tävlingsmänniska. Jag måste ha något att sträva mot. När intresset för fotboll svalnade och matcher och annat försvann så behövde jag något nytt, säger Julia.

Nu förbereder hon sig för sin sjätte tävling som bodybuilder, när hon ska ge sig på Junior-SM i vinter.

— Min kropp är mitt eget projekt som jag emellanåt får visa upp. Alla timmar jag lägger på gymmet och i köket får skina. Precis som vilken annan atlet och sport som helst så handlar det om att visa upp sitt hårda slit och sträva mot att hela tiden bli bättre. Tävlingarna är som en fotbollsmatch. Det är där jag kan visa mina egenskaper, jobba in i det sista och gå mot vinst, förklarar hon.

”Var inte rädd för att äta”

Men tävlingarna är bara en bråkdel av hennes livsstil. Julia säger att hon inte tränar för att tävla, utan för att vara välmående och ”skapa den bästa versionen av mig själv”. Hon är även personlig tränare och försöker motivera andra att ta tag i sin träning:

— Jag hoppas att mina klienter och deltagare tar med sig kunskap och framförallt glädje från våra pass. Att de använder det jag säger vidare i sin egen träning och tar med sig en bra känsla kring välmående. Vi är inte gjorda för detta stillasittande samhälle. Det känns otroligt bra att ge andra människor redskapen och möjligheten till att förbättra sin egen livskvalité.

Vad har du för kostråd att ge andra som tränar?

— Var inte rädd för att äta. Det finns inga specifika delar av kosten som är direkta bovar. Gör hälsosamma val. Jag kan också avnjuta en pizza ibland utan problem. Problemet ligger i när det alltid blir pizza, alltid blir sockerrika flingor, alltid blir godis. Så ät gott men i lagom mängd. Gör vettiga val. Vill man sedan genomföra en större viktnedgång eller uppgång behöver man kanske djupdyka mer. Då finns vi personliga tränare till hjälp!

Julia berättar att hon inte alls var bekväm med sin kropp under gymnasieåren. Hon tränade hårt i fotbollen, på gymet och åt väldigt lite mat.

— Jag ville vara ”hälsosam”, få thigh gap och liiiiten midja. Till slut lade jag ner fotbollen och tränade bara på gymmet. Då fick jag syn på grenen ”bikini fitness” och bestämde mig för att jag skulle tävla. Jag tog kontakt med en coach och fick ett hårdare träningsschema. Efter två veckor insåg jag att jag inte kunde träna så hårt och äta så lite. Jag fick välja, för det skulle inte ta mig någonvart. Jag berättade för coachen att jag alltid var svimfärdig och han tog över min kost med. Sedan den dagen har jag nästan varit fri från problematik, säger bodubuildern Julia Lagnefors Petersohn.

Så varför tävlar du i det här som är så utseendefixerat?

— Det som gör hela tävlandet så roligt är känslan precis innan scen, under tiden på scen och efter. Det är en adrenalinkick utöver det vanliga. Att kliva upp inför hundratals personer och visa upp det du har jobbat år för.

”Fokus på att tävla var större än min ångest”

Inför en tävling fastar Julia i fyra till sex månader. Men muskeluppbyggandet sträcker sig långt tillbaks i tiden före det.

— Helt ärligt, månaderna innan tävling, med hård träning och tuff diet är inte roliga. Men viljan att genomföra tävlingen, och få den känslan på nytt, måste vara starkare än suget efter en kväll på soffan efter jobbet eller en gräddig semla.

Hon berättar att det inte finns någon plats för undantag eller ”misstag” under dieten.

— Man måste gå in helhjärtat i det. Strax innan scen står du och ”pumpar upp” back stage. Det vill säga att du med lätta vikter värmer upp musklerna, utför övningar för att få blodet att svälla upp musklerna. Samtidigt hör du publiken shoa och shimma. Runt omkring ser du andra atleter i sina glittriga bikinis göra samma sak. Callern ropar upp din klass, nu ställs på led och leds in på scen medan speakern ropar ut ditt namn.

Hur ser du på utseendefixering och kroppshets?

— Jag skall vara glad att mitt mål eller fokus på att tävla var större än min ångest. Efter varje tävling slåss man med kroppsdysmorfofobi. Även veckorna innan. Man ser fett som inte finns, inbillar sig saker om delar av sin kropp. Det är tyvärr något man får lära sig hantera. Det är svårt att gå ner 10-20 kilo inför en tävling och inte få ont i magen när man väl skall gå upp de kilona igen.

— Jag vill därför trycka på hur viktigt det är att man även har en coach efter tävling som hjälper en med en stabil uppgång och som finns där när ångesten kickar in. Det gäller för både tjejer och killar. I och med att man bedöms på sitt utseende är det en av tävlandet att vara utseendefixerad. Man skall passa in i en mall, som inför en skönhetstävling, och man gör nästan allt för att passa in. Då detta är en specifik sport så får man köpa att det kommer vara ytligt.

— Din coach är någon med erfarenhet inom ämnet. Vissa är även personliga tränare. Jag är väl allt. För som personlig tränare har jag varierade klienter med olika mål och förutsättningar. Jag ser till att finnas där på alla plan. För en livsstilsförändring sker inte enbart i gymmet. Mycket handlar om mindset, rutiner och allt omkring. Du kan bara hitta rätt genom att pröva dig fram, ställa frågor och känna in personkemin. Alla passar inte ihop, säger Julia.

”Svårt att öppna upp sig som drabbad av ätstörningar”

Julia säger att hon personligen, i vardagen, inte tycker att det finns krav på hur man skall se ut.

— Vi skall inte behöva bli bedömda ute på stan eller hemma i soffan. Det är svårt att öppna upp sig som drabbad om ätstörningar och jag önskade att fler fick hjälp med sin ångest. Ingen i min familj visste om det, till exempel.

Hon tror att nyckeln till att hantera en ätstörning, eller när man är på gränsen till en sådan, är att få prata ut om det:

— Att våga prata med någon och reda ut vart det kommer ifrån. Jag har nu i efterhand insett att kontroll över mat är ett sätt att hantera okontrollerbara situationer som annars skapar stress och ångest. För mig handlade det inte bara om utseende utan om något att kunna ta på när allt omkring inte går ihop. Jag kan känna in samma känsla kring maten i dag men använder den för att gynna min fysik.

Markus Hankins
markus@helahisingen.se

Fakta: Ortorexi & Dysmorfofobi

Ortorexi kan sammanfattas med: ”Tvångsmässig hälsosamhet”. Fenomenet beskriver den besatthet av att se ut som den rådande ”Hälsosamma” normen med fokus på träning och nyttigt ätande som svept över Västvärlden det senaste decenniet.

En ortorektiker vill vara den ”perfekta” och ”hälsosamma” människan.
Läs mer om dysmorfofobi här.

LÄS MER:

LÄS MER:

LÄS MER: