Här brändes det ursprungliga Göteborg – men hann invånarna fly dansken?

Dödades varenda manlig medborgare i Karl IX:s Göteborg av den danska hären – som de gjorde i Nylöse? Finns en massgrav någonstans som vittnar om den brutala nedbränningen av staden på Hisingen? Detta är nyckelfrågor kring den brutala historien om det ursprungliga Göteborg, en utländsk eller multikulturell, stad på svensk mark…

Under Karl IX:s period som regent 1604-1611 var den svenska staten hårt pressad. Man behövde nya inkomster, krigshoten haglade och kungen kände sig tvungen att skydda den lilla kustremsa i Väst som var svensk. En handelsstad vid Göta Älvs mynning var ett måste för kungen, för Sverige. Men den idén var långt ifrån ny…

Var skulle staden ligga?

Etablerandet av en befäst stad på Västkusten var en fråga som hade gäckat Sverige i minst 150 års tid. Stadsgrundandet på Västkusten var inte bara en fråga om ”Här ska staden ligga!”, de bevingade orden som tillskrevs Gustav II Adolf, berättar Populär Historia. De skriver om hur det redan på 1400-talet stod klart att den medeltida metropolen Skaras hamnstad Lödöse vid Göta älv inte var en framtidsstad för staten och nationen:
”Älven blev allt grundare och Lödöse hotades ständigt av den dansk-norska fästningen Bohus, effektivt placerad mellan staden och havet.”

Då var bara en liten smal korridor längs Göta älvs mynning, mellan det norska Bohuslän och danska Halland svenskt. Så för att försvara den här viktiga handelsvägen ut mot Europa behövde den svenska marken, bestående av några socknar söder om älven och den södra Hisingen norr om älven försvaras. Här behövde Sverige en handelsstad. Det beslutet togs redan under Sten Sture den äldres (1440-1503) tid som riksföreståndare av Sverige på slutet av 1400-talet.

Kunde ha byggts vid Lindholmen

Det första försöket till nybygge av en handelsstad västerut fick namnet Götaholm, därefter det inte så fantasirika Nya Lödöse, ofta förkortat Nylöse (även om det visar på en lång tradition av dylika namngivningar efter namngivningarna av Ullevi, Nya Ullevi, Gamla Ullevi, Ullevi och åter Gamla Ullevi…). Nylöse fungerade väl som stad men placeringen man valde gjorde staden svår att försvara, då marken inte höll för tunga befästningar och det slutade med att Gustav Vasa beslutade om en flytt av staden – något som inte var populärt hos stadens borgarklass. Men 1545 gick lassen till området runt Älvsborgs fästning (som var tänkt att försvara staden), men några år senare slutade det ändå med att staden brändes till marken av dess invånare, som flyttade tillbaka till Nylöse.

Denna konflikt mellan borgarna i Nylöse och statsledningen om var staden helst skulle ligga ledde till ett antal planer som aldrig genomfördes. Bland annat lät Gustav Vasa sin son hertig Johan (senare kung Johan III) dra upp planer på var man skulle kunna bygga den nya befästa staden vid Göta Älvs mynning. Två av de förslag han formulerade då, var där Göteborg senare kom att byggas under Gustav II Adolf – men även på norra sidan av älven, vid Lindholmen. Så om Gustav Vasa hade pekat med hela handen för det förslaget kunde den befästa staden ha byggts omkring dagens Lindholmen och Kville. Men i stället kom krig och tronskiften emellan.

Karl IX:s Göteborg – en nederländsk stad

Hisingen återkom däremot som placering för Sveriges handelsstad på Västkusten. I början av 1604 var den nederländske byggmästaren Hans Fleming på väg mot området kring Göta älvs mynning. Uppdraget han hade fått var att mäta ut gator och tomter i en mindre dalsänka mittemot Älvsborg – på Hisingssidan av älven. Ett brev från kung Karl IX till ståthållare Severin Jönsson på Älvsborgs fästning instruerade att byggmästaren skulle få all nödvändig hjälp med att genomföra sitt uppdrag. Varför det var så bråttom? Jo, när isen smälte kunde redan de holländska köpmännen vara på väg.

Kung Karl IX hade nämligen beslutat för att etablera en utländsk stad på svensk mark. Den skulle befolkas av nederländska och tyska köpmän och hantverkare i första hand och samexistera med Nylöse, längre in i älvmynningen. Det här var ett nytt koncept och det är inte fastlagt exakt varifrån kungen eller hans närmaste rådgivare hade fått idén, även om det fanns flera exempel runt Europa på städer som blomstrade just för att utländska köpmän bosatt sig där. Från Älvsborgs fästning skickades nu även en värvarexpedition ut för att få företagsamma borgare, köpmän och hantverkare i första hand, att flytta till den nya staden på den svenska västkusten. Stadens etablerande var samtidigt ett konstaterande att Nya Lödöse, eller Nylöse, inte hade lyckats bli den framgångsrika handelsplats på Västkusten – likt Kalmar på östkusten – som statsledningen hoppats på.

I början av 1600-talet hette dagens Nederländerna ”De förenade provinserna” och det var hit värvarresorna från Älvsborg gick. Tanken var att det nyetablerade Ostindiska kompaniet, vars skepp just hade börjat resa ut i världen, skulle se den nya svenska staden som en perfekt handelsplats. Samtida politiker kunde se att holländarna var på frammarsch och många såg dem som en naturlig arvtagare till den tidigare så framgångsrika tyska handelsflottan Hansan.

Kravet: Frihet från svenska staten – för staden på Hisingen

I början av 1607 anlände Abraham Cabeliau, som hade lyckats samla ihop en grupp intresserade köpmän som ville etablera sig i en ny stad, till byggarbetsplatsen på Hisingen. Här hade svneksarna redan börjat uppföra hus i staden och efter hand anlände byggmästaren Nicolaus de Kemp från De förenade provinserna, som fick en större mängd svenska knektar (soldater) till sitt förfogande för att gräva ut och bygga befästningarna till staden. han lyckades samla ihop en grupp intressenter. I början av 1607 anlände en delegation till byggarbetsplatsen på Hisingen.

För att flytta till den nya staden hade de holländska köpmännen haft tuffa förhandlingar med kungen i Stockholm. De krävde frihet från svenska statens inblandning i dras affärer. Om de fick detta – och en befästning som skulle skydda staden -kunde de tänka sig att flytta basen för deras affärer till Karl IX:s nya stad på Hisingen.

Ett önskemål som aldrig genomfördes, men som framfördes under dessa förhandlingar, ska ha varit ett bygge av en bro från Hisingen över älven till fastlandet vid Älvsborg. Det kravet kom att bli verklighet flera hundra år senare, långt efter att sista spåret av ”holländarnas stad” på Hisingen fanns kvar.

Sannolikt var hela området kring Färjenäs under åren 1608–10 en stor byggarbetsplats. Timmermän och köpmän från både dagens Nederländerna och Sverige lär ha arbetat för att bygga upp den nya staden, samtidigt som man byggde befästningar för att skydda staden mot framför allt danska angripare, något både köpmän i staden som svenska staten hade intresse av. Mär Karl IX passerade staden på sin Eriksgata 1609 trädde stadens civila styre i funktion, berättar Populär Historia. Då utsågs just Abraham Cabeliau utsågs till Göteborgs förste borgmästare.

Befolkningen i Karl IX:s Göteborg var en blandning av holländare, svenskar, tyskar – och enligt vissa historiker även spanjorer. De många resor för att rekrytera medborgare som hade gjorts till De förenade kolonierna, där många olika folkslag – inte minst tyskar – bodde, ledde till ett språkligt och kulturellt färgsprakande stadsbygge. Språket vid rättegångar i Göteborg skulle vara nederländska, men predikospråket var tyska. Detta samtidigt som staden ingick i den svenska nationen och skyddades av det svenska fortet Älvsborgs fästning. En internationell handelsplats och multikulturell stad, på Hisingen.

Präglade guld- och silvermynt

Ett av de privilegier staden fick av kung Karl IX var att man fick producera mynt för staten. 1609 fick Göteborg, enligt mynthistoriker, privilegium att prägla både guld- och silvermynt i mark-räkning och även skiljemynt på först 2 öre, men sedan även 1 öresmynt. Tanken var att kungen, eller staten, och staden skulle dela vinsten 50/50 mellan varann.

Men vad står det präglat på mynten från Göteborg? Redan 1874 kom en tolkning från Bror Emil Hildebrand om texten: ”CIVIT: GOTHOB: PRIM: FVND: & COND”. Han såg dock texten som ett bevis för att mynten som är bevarade inte var från det ursprungliga Karl IX:s Göteborg, då han ansåg att formuleringen ”Göteborgs stads förste grundläggare” lika gärna kunde vara en hänvisning till slaget efter det att Göteborg II (Gustav II Adolfs Göteborg, eller dagens Göteborg) grundats, 1621.

Men de flesta andra i myntbranschen, exempelvis Harald Widéen, har istället hävdat att PRIM skall tolkas som en hederstitel, enligt Mynttidningen. Göteborgs Numismatiska Förening har även hållit föredrag kring myntslagningen i det ursprungliga Göteborg och ser det som en självklarhet att myntningen i Färjenäs pågått under tre års tid.

Oavsett om de bevarade mynten är äkta eller senare replicas började mynt präglas i Göteborg 1609. Tills dess hade enbart Stockholm och Kalmar mynträtt. Det här visar hur viktig staden var för svenska staten, som den handelsplats mot övriga Europa mellan danskarna i söder och norsken i norr.

Hisingens borgmästare – en statlig krigspirat

Handelsmannen Abraham Cabeliau – sannolikt av judisk börd – fick en nyckelroll i etablerandet av Göteborg, inte bara som borgmästare och ”general” över myntningen i staden, utan även som direktör för stadens handelskompani. Enligt korrespondens mellan Karl IX och Cabeliau, var Persien ett av målen för den nya handelsstaden.

Cabeliau utnämndes till generaldirektör för ett nytt handelskompani under svensk flagg som skulle starta handel med Persien. Men företaget fick aldrig någon fart och hans fokus kom att ligga på Göteborg. Borgmästare Cabeliau kom att arrendera den nybyggda slussen vid Lilla Edet. Han skulle från sin bas i Göteborg underhålla och ta slussavgift enligt en av kungen fastställd taxa. Han blev en slags kungens förlängda arm omkring Göta Älv, trots att han var holländare.

Under Kalmarkriget (1611-13) som blev Karl IX:s Göteborgs fall, blev Cabeliau en nyckelspelare på den svenska sidan. Han skaffade stora ekonomiska garanter och inkomster i hemlandet bland nederländska köpmän och borgare, men blev även generalkommissarie vid överste Mönnichhofens (i Holland ihopvärvade svenska regemente). Kung Karl IX gjorde även honom till befälhavare för tre av svenska flottans utrustade örlogsskepp, som bedrev framgångsrika ”kaperier”. Det här sjöröveriet kan även vara det som ledde till att dansken till slut bränner ner Karl IX:s Göteborg – där Cabeliau nu har sitt hem och sin bas – till grunden, 1612. Då ska Cabeliau, nu den mäktigaste utländska personen som tjänar svenska staten – och en nagel i det danska ögat – ha förlorat varenda dyrbarhet han ägde. 

Kalmarkriget blev det gamla Göteborgs död

När Kalmarkriget inleddes våren 1611 (senare döpt så eftersom Kalmar var där dansken först slog till) blev det snabbt klart att Karl IX:s Göteborg och Älvsborgs fästning framför den nya staden skulle bli måltavlor för den danska hären. En krigsmetodik som både Sverige och Danmark använde var att skicka trupp över grannens gräns, bränna en by eller stad till marken och sedan retirera. Då Göteborg uppenbarligen var viktigt för Sverige, men även låg placerad så nära den danska gränsen (som då gick i höjd med dagens Lindome, strax söder om Göteborg) var området runt Göta Älvs mynning särskilt sårbart.

När det danska angreppet kom höll Älvsborgs fästning till en början med stånd, vilket kan ha gett tid för de flesta boende i den ännu obefästa staden att fly. En del prominenta stadsbor kan ha tagit skydd i Älvsborgs fästning och en del ha gett sig av till ursprungslandet redan före angreppet. Den oskyddade staden och dess brygga ner mål Göta Älv hade inte en chans. En dansk sjöofficer, Jens Munk, anteckningar berättar om hur dansken 12 juli 1611 brände Göteborg ”reent af i Grunden”. Han skriver även att soldaterna i Bohus, då redan hade bränt ena änden av staden.

Finns en massgrav på Hisingen?

Det intressanta i sammanhanget är att Kristian IV, den danska kungen, hade beordrat att man skulle hålla ett extra öga på Göteborg och Nylöse, att städerna inte skulle brännas eller plundras. Danmark ville sannolikt ta över städerna och få över handelsplatserna under dansk flagg. Men här kan bogmästare Cabeliaus roll som befälhavare för de tre svenska skepp som härjade och plundrade på Kattegatt och Skagerack ha spelat in. Var det därför den danska hären krossade, plundrade och brände ner Göteborg – mot sin egen kungs vilja? Någon nedskriven förklaring har till dags datum inte upptäckts.

Kronprins Gustav Adolf som ledde de svenska trupperna hade under midsommar 1611 ryckt in i Blekinge och stormat danska kung Kristians nyuppförda stad Kristianopel. Här massakrerades befolkningen och det kans vara en annan orsak till varför Göteborg behandlades med sådan brutalitet. En tand för en tand, en ny stad mot en ny stad? Månaden därefter gick i alla fall Göteborg gick upp i lågor och exakt hur många av stadens medborgare som dog – eller i sin tur hann fly – vet vi inte med säkerhet.

Året därpå ska den danska kungen ha beordrat avrättningen av alla manliga invånare i Nylöse. Behandlades befolkningen i Göteborg på samma sätt när dansken omringade staden? Historiker vet att många av de rika köpmännen gav sig av, då det dokumenterats att de plundrades av den danska flottan som satt området omkring Göta Älvs mynning i blockad. Men lyckades vanliga medborgare, svenskar som bodde i Göteborg, men även tyskar, spanjorer och holländare som lockats till den nya staden, ta sig ut? Hade de möjlighet att fly? Ingen massgrav har i alla fall hittats på Hisingen. Än.

En kyrkoruin är allt som står kvar

Det finns så vitt vi vet ingen förteckning om hur många ursprungs-Göteborgare som dog vid det danska angreppet. Då den största delen av staden var byggd i trä och då statens militära befästningar ännu inte hunnit uppföras i den storlek som planerades, finns väldigt lite kvar för arkeologer och historiker att studera. Redan i samband med att Gustav II Adolfs Göteborg skulle byggas sökte man efter resterna av det ursprungliga Göteborg, då utan att hitta dem.

I samband med 300-årsfirandet av dagens Göteborg grävdes delar av den gamla staden fram och andra delar har upptäckts i samband med byggen av varv på 1900-talet. Men den enda kvarvarande struktur av en byggnad som går att identifiera för vad den en gång var är den kyrka som låg i staden. Resten av ruinerna vittnar enbart om att murar och hus funnits på platsen, men exakt vad det varit för byggnader kan historiker inte slå fast.

Kyrkan i sig är omtvistad då det inte gått att fastställa om den var svenskt lutheransk eller nederländskt reformert? Det finne en vädjan från nederländska lutheraner som skickades till deras hemland skickade till sitt hemland 1609 i vilken man bad om pengar för att bygga en kyrka.

Om kyrkan var reformert skulle det vara ännu ett bevis på hur fristående och unik denna stad var, med egna lagar, eget styrelsesätt och till och med religionsfrihet. Eller i alla fall frihet att utöva den nederländska versionen av kristendom, på svensk mark. Ralph Scander, som skrivit Karl IX:s Göteborg på Hisingen – En holländsk koloni med svenskt medborgarskap, går ett steg längre och menar att staden helt kunde kallas för en holländsk koloni, något som i sin tur är omtvistat bland historiker.

Det kan även ha varit så att en lutheransk kyrka i trä fanns i staden och att det dyrare bygget var holländarnas kyrka, men även det visar hur otroligt viktig staden och dess holländska köpmän var för Karl IX och Sverige, som på den tiden var en sträng lutheransk stat som knappast lär andra trosinriktningar få etablera sig – om det inte var av alldeles särskilda skäl.

På 1970-talet restes en minnessten för det ursprungliga Göteborg på berget i det som i dag är Färjenäsparken. I mitten av kyrkoruinen – det tydligaste tecknet på att en stad över huvud taget legat här – står den som ett minne över Karl IX:s Göteborg. Men sedan 1970-talet har ruinerna fallit i glömska. Många yngre Hisingsbor, eller Göteborgare för den delen, har ingen aning om att det finns ruiner av ett tidigare Göteborg, före dagens Göteborg som grundades 1621, mitt i en park på Hisingen.

Markus Hankins
markus@helahisingen.se

LÄS MER: