Från Svensby till Lillekärr

9 juni. Soligt. Corona.

Jag fortsätter där jag avbröt för en månad sedan, i Svensby, Säve. Jag går gamla vägen mot Kärra och Skogome. Här ifrån det östra hållet ser man tydligare hur Kvillen och dalen den rinner genom en gång var ett sund. I hagarna på bägge sidor av vägen finns hästar, många hästar. Några ligger i värmen, andra går lojt och betar. Korpar flyger på himlen. Jag möter och blir omkörd av otaliga övningskörningsekipage, både MC och bil. Smörblommor gör gräset gulprickigt. 

Vägen svänger åt öster och efter några villor på vänster sida dånar trafiken på Norrleden fram. Ett sår i det annars så pastorala landskapet. Precis efter tunneln, under trafikleden ligger på vänster sida. Drottning Hackas grav, Göteborgs äldsta byggnadsverk.Graven är en långdöse och är minst 4500 år gammal. 1978/79 undersöktes den och flyttades till sin nuvarande plats när Norrleden anlades. Precis som många andra fornminnen förknippas dösen med gamla kungligheter, ovanligt dock är att det är en drottning. Hacka skulle ha lärt bönderna att odla. Det är ett imponerande bygge när jag tittar närmare på det. Nu har jag passerat en av kommunens äldsta byggnader Tuve kyrka och det äldsta byggnadsverket men även några av de yngsta. Villor som byggs och de kommer knappast att stå i hundratals eller tusentals år.

Nästa lilla by heter Äspet. Vägen går nerför mot en hyfsad stor bäck där grönskan är väldig. När vägen börjar gå uppför ser man dels en slaktad moppe men  också en av Säves gamla skolor, Trollered som ligger en bit in på vägen till Djupedal. Till höger i backen ligger Säve Prästgård, som också heter Trollered. Det fanns prästgård här redan på 1500-talet. Nuvarande gård byggdes 1875 efter att den tidigare brunnit ner. Här fanns tidigare Säves pastorsexpedition, där jag i mitten av sjuttiotalet gick ur statskyrkan.

Vägen fortsätter uppför, passerar några nyare villor. Väl uppe på krönet kommer kraftledningarna igen. Här är en sträcka utan hus och givetvis finns det nästan alltid någon som slängt skräp. Så också nu, en svart sopsäck och lite annan skit. Märkligt hur folk beter sig. 

Varning för golf.

Vägskylten markerar att jag nu  kommer till en av Hisingens golfbanor, Albatross. Den ligger vackert, sluttandes ner mot Bohusbanan och Kvillen. Klubben bildades 1973 och året efter öppnades en sjuhålsbana. Golfbanan har byggts ut flera gånger, senast 2006.

Det finns golfhistoria på Hisingen. Sveriges första bana byggdes av Viktor Zetterberg 1894 ute i Arendal.

Själv har jag bara åkt skidor här, även om det var några år sedan snön låg.

Golfbanan är vidsträckt, det är mycket folk som spelar. Många äldre och kanske en del som “jobbar hemma” under pandemin.

I vägkanten ligger några brända marshaller och andra rester som vill påminna om någon olycka. 

Vid vägskälet Säve, Skogome, Kärra svänger jag vänster in på Gamla Böneredsvägen. Jag minns att det där det nu finns Driving range och putträning förr fanns sandtag. Efter backen ligger ett par villor. I den ena bodde Gustav Holm som var drivande inom Akvariehobbyn i Göteborg och där kunde vi pojkar med akvarium köpa ciklider och scalarer.

Efter villorna ligger det som en gång var Säve Folkets hus.

Detta invigdes 1945 och var centralpunkten för arbetarrörelsen i Säve kommun. Huset användes även för kalas och annan föreningsverksamhet. Min far spelade teater med SSU och själv har jag varit på möte med Kärra IF här. I slutet av femtiotalet ordnades mycket populära danser som drog ungdomar från stora delar av Hisingen. Kommunen tog över lokalen och det blev Sävegården, sedan en finsk förening och nu är det en bostadsrättsförening. 

Några hundra meter längre fram till höger, efter vägen mot skyttebanan, låg en dansbana som från 1932 var föregångaren till Folkets hus.

I backen upp till höger, Oklandsåsen, är vägen spärrad av förbudsskyltar, bom, stensuggor och varning om kamerabevakning. Jag passerar förbi och går upp. Här spelade vi ishockey på sextiotalet på Kärrarinken. Nu är allt borta och platsen där skridskobanan låg är fylld av jord och annat. 

Som jag minns det så användes området av Stig Andersson (Stigs center och far till Hans och Stefan) som lät bygga rinken och lät den stå på tippen tills marken behövdes för deponi. Här spelade både seriematcher och GP-pucken fram till sjuttiotalets början.

Tillbaka på Böneredsvägen passerar jag en demolerad bil innan jag kommer fram till St. Olofs källa.

Detta var en tidigare en rikt flödande källa men är nu överväxt och för en tynande tillvaro. Enligt Ellings bok, Sevärt i Säve, så förstördes den av tunnelbyggen i närheten. Enligt densamme är det ovanligt med traditionsnamn i våra trakter, även Säve kyrka är helgad år S:t Olof. Olof vars reliker finns i Nidarosdomen i Trondheim är ett av Nordens främsta helgon. Han levde kring år 1000 och där han stötte sin stav där sprang en källa fram…Säve-Rödbo hembygdsförening har satt upp en informationsskylt vid källan.

När vägen börjar gå nedför kommer man till Bönered. Precis som Skändla i Tuve och Öxnäs i Säve kan man ana hur en by kunde se ut innan skiftena på 17-1800-talet. Alltså gårdarna sammanhållna. Nu finns det väl inte så mycket lantbruk här, utan villor, åkeri och hästverksamhet. 

På nittiotalet förstördes ett av husen (nu uppbyggt) på vänster sida av en tragisk brand. En mamma och två barn brann inne. 

När man kommer ut på åsen efter byn ser man över Kärra , Angeredsbron och bergen på Västgötasidan. Jag går nerför Böneredsbacken. Det är grönt och det känns varmt och somrigt. Efter vägen mot Larsered ligger fyra hus. De tre första kallades för sockerbitarna och i det första bodde distriktssköterskan Syster Maria som bl.a. var skolsköterska med vaccinationer, vägning och mätning i gamla Säve kommun.

Den gamla vägen ner mot Kärra övergår i gång och cykelväg ner mot Lillekärr. Jämmerberget med promenadslingor och utsikt reser sig sig ovanför.

Källor: Säve jordbruksbygd blir stadslandskap 1969, Sevärt i Säve – Bengt Elling 1982, Kärra genom tiderna Bengt och Bengt-Olof Elling 2002, Upptäck Hisingen! 2008, Wikipedia.