Från Brunnsbo till Kville.

28 september. Soligt. Corona.

Tillbaka i Brunnsbo. Det är fint väder. Trafiken låter från Lundbyleden och vägsystemen ner mot Tingstadstunneln. Jag går längs med Bostadsbolagets trevåningshus. Gårdarna är trevliga och parkeringarna väl tilltagna. Mycket mark för biluppställning men det var så det byggdes. I ena änden av området ligger nyare hus, containervarianten. Tre våningar med nio “lägenheter” i varje. Jag tror att det är studentlägenheter. På andra sidan in mot Brunnsbo minns jag allén som var körbar med bil förr men som nu är avstängd med gräs och skyltar. Det var en fin ingång till området som nu hamnat vid sidan av.

Jag går över Bohusbanans övergång och blir nyfiken på gatan utan namn som går in till höger. På Google maps heter den Backavägen men på en äldre karta Norra Backavägen. 

Nu finns det ingen verksamhet här. På  trottoaren och vägbanan börjar gräset ta över och gatan slutar i intet. För inte så länge sedan såldes det pellets och gräs här. Tidigare tror jag att Tillnyktringsenheten låg här och på sextiotalet fanns här baracker för arbetare som flyttat hit p.g.a. den goda arbetsmarknaden men inte fick lägenheter. Finnar och jugoslaver.

Hela området mellan  Bohusbanan till Backaplan och från Lundbyleden till Kvillebäcken kommer att förändras totalt. Bostäder och affärskomplex. Nya vägar och trafiklösningar.

Coop kommer bl.a. att bygga nytt på tomten söder om Blomsterlandet. 

Jag fortsätter längs Backavägen. Efter Deltavägen tornar stenhögar upp sig. Det är resterna av KF:s lager som jämnats med marken. Alldeles norr om lagret låg Stor Domus byggt 1964, precis som Epa Stormarknad som tog över Rosengrens kassaskåpsfabrik lokaler längre söderut.

Stormarknaderna blev snabbt populära så även i vår familj. “Allt” fanns från livsmedel till kläder, leksaker och grammofonskivor.

På andra sidan Backavägen som är vackert kantad av träd (har jag aldrig tänkt på) fanns verkstäder för några av Göteborgs stads verksamheter, kanske Gatubolaget och Renhållningsverket. På senare år bilverkstäder och svartklubbar. Nu är allt borta i väntan på det nya.

Efter nästa rondell ligger på vänstersidan en lampaffär, förr var det Philipsons bilar.

Till vänster Epa stormarknad, Bra, Bra och Wessels, B & W, Coop Forum, Stora Coop och innan dess Rosengrens kassaskåpsfabrik. Många namn och ägare har det blivit under åren och snart ska allt rivas och göra plats för en ny stadsdel.

Det är svårt att komma ihåg alla affärer som kommit och gått på Backaplan. T.ex. så flyttade Systembolaget hit 1998 och vem minns  Zooaffären?

Hjalmar Brantingsplatsen är en verklig trafikknutpunkt. Mycket folk, många bussar och ett antal spårvägslinjer. Det är stor skillnad från början av sjuttiotalet, spårvagnarna fanns men antalet bussar var obetydligt precis som den lilla pressbyråkiosken.

Dock märks det fortfarande att köpcentret är delvist byggt i gamla industrilokaler. Affärer och restauranger vänder ryggen åt kollektivtrafiken. Förhoppningsvis kommer  Nya Backaplan att få en mer inbjudande entré.

Däremot åt andra sidan bort mot Kville har man fått till en snygg undergång, klassisk.

På denna sidan i Bultens gamla lokaler har fler kommersiella verksamheter etablerats. Ett av husen är nybyggt efter en brand för några år sedan. 

I ett av husen västerut inträffade diskoteksbranden 1998. Då hade makedonska föreningen hyrt ut till ungdomarna som ordnade festen. Nu är lokalen minnesmärke och sköts av anhöriga och överlevare. En minnesplakett är uppsatt på väggen. Ut mot Hjalmar Brantingsgatan står minnesmärket med alla namnen, 63 st. 

Två av ungdomarna Alvaro och Gustavo var mina elever och många andra omkomna gick på skolan jag arbetade på. Det var tunga dagar som både skapade en hemsk press men också stor sammanhållning.

Nu kommer jag fram till Kvillebäcken igen. Åt norr är ån uppsnyggad och det finns bänkar bland björkarna. På andra sidan ligger bostadsområdet Nya Kvillebäcken som har blivit kritiserat för fyrkantighet och att det är tätt mellan husen. Området brukar nämnas som ett typexempel när det gäller  gentrifiering. Det blir säkert många spännande möten vid Kvillebäckens bänkar mellan bostadsrättsägarna och de som gärna vill njuta Systemets varor i utomhusmiljö.

Jag följer ån. Backateatern låg här från 1989 till 2007 då man flyttade vidare till Lindholmen. Ölstugan Tullen ligger i ett fint tegelhus med uteservering åt ån. På andra sidan ligger också hus i tegel som innehåller kontor för Göteborgs stad.

När jag går över ån passerar jag åter den gamla gränsen mellan Norge/Danmark och Sverige, Bohuslän och Västergötland, Backa och Lundby socknar. 

När Göteborg expanderade blev Hisingen intressant. Lundby inkorporerades 1906 och då hade redan industrier och bostäder växt fram efter älven.

Kvillebäcken snirklar sig vackert i kanten av Kvilletorget, bänkar och en liten fin skulptur “Hising island” av Berit Lindfeldt. På andra sidan Herkulesgatan låg Göteborgs porslinsfabrik etablerad 1898, uppköpt av Rörstrands 1914, nedlagd 1941. Den eftertraktade porslinsserien Grön Anna tillverkades och utformades här på Hisingen. Därav namnet Gröna Annas gata. Efter nedläggningen fanns här många olika verksamheter. Bl.a. lager för bomull och sill. Mest välkänd är Levins gitarrfabrik som flyttade hit 1943. Under många år på nittiotalet och fram till rivningen 2002 förföll fabriken och många diskussioner om vad som skulle hända pågick. Kulturhus, industrihotell, bostäder. 

Själv var jag där med ett ungdomsfilmprojekt 1997. Det var stora och spektakulära lokaler som kunde ha används till mycket. Varför inte restauranger och kulturhus? Nu blev det två kvarter med bostäder varav ett höghus. Bostäder behövs och dessa ser ut som mycket annan nyproduktion. 

Kvillebäcken rinner ut i Kvillekanalen som rinner mellan de nya husen och sedan under Lundbyleden och ut i hamnbassängen. På kanalen var det under fabriksepoken hamnverksamhet. Nu är det stilla i vattnet, så stilla att det är alldeles kläggigt.

Jag går över gångbron som leder över Lundbyleden till hamnen med samma namn. Lundbyhamnen stod klar 1951 och användes till 1989. 

En ensam kran står kvar som minne över godseran. I hamnbyggnaderna har olika företag etablerat sig och längre bort finns göteborgsdelen av public service, byggt från början åt Hasselblads kamerafabrik men sedan 2007 sänds TV och radio härifrån . Och bortom det byggs Geelys (Volvo PV) nya kontorskomplex.

Jag passerar över Kvillekanalen och då kommer man till Kvillepiren, en del av Frihamnen.

Här finns stora och tomma ytor. Det växer sly och ogräs. Jag skrämmer en hare. 

Området är ett av stans eviga projekt. Sjukhus, gymnasium, park, arenor, bostäder. Just nu, inget. Jo, längst ut på piren.

Ett litet lyxigare containerbygge med trädetaljer. Det kallas Waterfront cabins i tidens anda och är ett bostadsprojekt med tillfälligt bygglov, i som längst femton år. Jag pratar med en kille som flyttar in, 9000 i månaden kostar det. Dyrt, kanske med det är ändå strandtomt…

Jag går tillbaka över bron, över hamnbanan och trafikleden. Innan vägar och hamnar fanns här åkrar, vass, sankmarker, verkstäder och bostäder. Nu bilköer. Jag bryter för dagen.

Källor: Natur och folk i Backa på Hisingen 1998, Upptäck Hisingen! 2008, Lundby på Hisingen – Eriksson 1994,