Från Bäckebol (Obs!) till Selmas torg.

4 augusti. Soligt. Corona.

Igång igen efter några sommarveckor. Jag fortsätter där jag slutade, vid Bäckebols köpcentrum. Parkeringarna är tomma så här en tisdag förmiddag i semestertider. Jag går söderut,  följer Transportgatan. Grannen till affärskomplexet är Schenkers lager som ägs av Deutsche bahn (Tyska järnvägen) numera privatiserat med en historia nära förbunden med den tyska sedan 1800-talet. Speditionsverksamheten här var en gång Bilspedition men under nittiotalet såldes företaget först till ett finskt bolag sedan till Schenker.

Det går en tunnel under E 6:an. Det ligger en död råtta vid mynningen. På andra sidan, på Tagenevägen ligger verksamheter på rad norrut. Lager, olika firmor, Skarviks rökeri. Söderut passerar jag Allt i mark som säljer sten, grus och andra markutensilier i ett gammalt sandtag. 

Härefter kommer ett av flera fina koloniområden i det som var gamla Lärje radby. Här ligger gårdarna på rad nedanför berget. Tolsegård och Östergård. Den förstnämnda är Road runners motorgård, dit vi åkte och köpte öl som tonåringar. Skylten flagnar men det ser ut som om verksamheten är igång.

Bäckebols gård syns inte från vägen men den fina allén upp mot herrgården imponerar. 

Denna herrgård omtalas redan under norsk tid och har bl.a. ägt av en Bildt och familjen Friedländer som jag kommer att återvända till. Gården är Backas äldsta och Göteborgs och Bohusläns första byggnadsminne.

Jag kommer fram till vägen som går upp mot Fridhems kyrkogård, invigd 1968. Nu vänder jag på klacken och går tillbaka mot motorvägen. Jag försöker hitta den gamla nedfarten till Bäckebolsmotet som jag tror mig komma ihåg. Kanske gick den ner på gång och cykelvägen som ligger vid trängselskattkamerorna. 

Trafiken på E 6:an är intensiv och nu är jag tillbaka bland åkerierna och lagerlokalerna. Max har en hamburgerrestaurang vid motet. Nu heter gatan Importgatan. Kring  bäcken som kan anas bland träden på vänstersidan har det funnits industrier under lång tid. Sådana som Svenska färg och kritverken och Benmjölsfabriken som gjorde mjöl och andra produkter, från slaktrester, främst från Slakthuset i Gamlestan. Produkterna användes som jordförbättring och även inom försvaret. 

Busshållplatsen här heter Trämjölsfabriken och en sådan fanns från 1923. Fabriken förädlade sågspån från träindustrier och sågverk till ett mjöl som användes till korkmattor, bakelit samt senare i plast och gummi. Byggnaderna fanns delvis kvar för inte så länge sedan.

Järnvägsspåret som servat industrierna här är delvist igenväxt och snart kommer nästa multinationella transportföretag DHL. Detta företag ägs av tyska posten, privatiserat. DHL har till skillnad från Schenker ingen lång tysk historia utan grundades i San Francisco 1969. Den svenska delen är från början ASG som hade SJ som dominerande ägare innan privatiseringen. Godstågen marginaliseras och långtradarna ökar.

Jag går förbi Volvo truck center, ska vara den största anläggningen i sitt slag i landet. Man servar och säljer lastbilar. Sortera, återvinning. Tamro, läkemedelslager, här jobbade min son för några år sedan. 

En bit längre ner ligger ett åkeri som heter Framåt. I dessa lokaler hade jag mitt första riktiga sommarjobb. Sommaren 1969, mellan åttan och nian. Här låg då Abrahamsson mekaniska verkstad och Göta trucken. Jag fick 3,25 i timmen och skulle hjälpa till på lagret. En av arbetsuppgifterna var sortera muttrar och bultar som låg slängda i en tunna. På den tiden fanns det olika standard på gänger. En i England, en i USA  o.s.v.. Det fanns säkert fler. Alla standarder användes och det var givetvis inte speciellt effektivt. Jag fick ihop pengar till en moppe.

I rondellen vid Stigs center är det nästan stadsliknande. Det är trots Corona och semestertider mycket liv och rörelse. Firmabilarna och olika lastbilar är fler än vanliga personbilar. Det finns många företag här och i grannskapet. Några lunchrestauranger och en porrbio. Jag går ner åt öster på Backa strandgata för att se om det går att nå älven. 

Jodå, längst ner på gatan ligger det en restaurang med uteservering och älvutsikt. En rejäl brygga från tidigare verksamhet, antagligen Siporexfabriken.

En informationstavla berättar historien  om Fredrik Lindqvist som på 1800-talet anlade en färjelinje över till Skräppekärr, en krog  samt byggde en herrgård i närheten. Han ändrade namnet på platsen från Dyngeviken till Fredrikshamn. Dyngeviken av att göteborgarnas utedassskit kördes på pråmar hit (även till andra ställen) så att bönderna kunde gödsla med den.

Färjelinjen upphörde på tjugotalet. Herrgården såldes exekutivt, brann ner, byggdes upp och slutade som arbetarbostäder. En bit nedströms kan man se resterna av en försvarsanläggning från 1600-talet, Fredrikshamns skans.

Tillbaka till Stigs center. Invigt 1968. Stig Andersson hade haft åkeriverksamhet och bensinstation vid gamla Riks 2:an, ungefär där Selmastaden ligger idag. Efter intryck från resor i USA byggde han centret med motell, restaurang, bank och det som gladde oss på den tiden. En bowlinghall.

På senare år har platsen figurerat som langningscentral för ungdomar då utländska lastbilschaufförer tjänat pengar på alkohol. Detta verkar ha stävjats genom insatser från Stigs center och myndigheterna.

Jag passerar E 6:an ytterligare en gång och går upp mot Selma Lagerlöfs torg. På höger sida står ett kritiserat tält som ska vara ersättning för en idrottshall som inte byggs. Jag går över vägen, förbi flera byggnader som innehåller olika samhällsfunktioner, som soc, rehab m.m.

Backa som under många år klassades som ett Göteborg i miniatyr och statistiskt var som göteborgarna i stort, har fått en delvis annan bild i media. Gängbråk, skjutningar, bråk med polisen. Detta har nog delvis lugnat sig men blossar upp till och från. ACAB, All cops are bastards står det klottrat på ett hus som jag tror används av stadsdelen.

Uppför kullen bakom kyrkan. Där ligger Backa Västergård med Ladan. Nu verkar det vara en föräldrakooperativt driven förskola och en förening som sköter delen där Backabarnen kan få sköta djur som kaniner och hästar. Västergården är en av få bevarade gårdar av alla som fanns innan utbyggnaden på sextiotalet. På andra sidan kullen ligger Riksbyggens röda tegelhus och nu ser jag Selmas.

Selma Lagerlöfs torg håller på att byggas om till Selmastaden och de första delarna är klara med Hemköp och den fina fiskaffären. Det känns lite speciellt när något rivs och byggs om som vi för inte allt för länge sedan (tycks det) var nytt. Den norra affärslängan med optikern, apotek och servicebutik verkar få vara kvar.’

Det gamla torget invigdes 1971 och var planerat i tidens anda med samhällsservice, affärer och kultur och fritidsverksamhet. 

Kulturhuset som från början hette Backa fritidsgård skulle inte bara vara för ungdomar utan också ett nav för föreningar och kultur. 

Jag var själv där några gånger, när kompisar spelade i rockband eller för att träffa någon. Min far ordnade gammaldanskurser där intäkterna  gick till Kärra IF. Programbyrån fanns där, där föreningar kunde beställa tryckt material billigt.

Backa fritidsgård är kanske främst platsen där två av Sveriges mest betydande teatrar föddes och utvecklades. Nationalteatern och Backateatern.

I tidens anda utrustades lokalerna med teaterutrymmen. Nationalteatern som efter att bildats i Lund, hamnat i Malmö och där kommit i trassel med staden sökte sig till Göteborg. 

Här välkomnades man och hade fritidsgården i Backa som bas från 1970 och fem år framåt. Teatern var inte bara en teater utan en del av kommunens arbete med att få ut kultur i förorten. Mest var det förstås teater och eftersom man vände sig i huvudsak till tonåringar i Backa och andra områden i stan så var det mycket musik i föreställningarna. Så här i efterhand är det väl som musikgrupp Nationateatern är mest känd. Deras fräcka stil och med ett innehåll som låg nära och ofta utarbetats tillsammans med ungdomarna blev uppskattat och lyckat. 

Backateatern som var och är Göteborgs stadsteaters barn och ungdomsscen hamnade i 

Backa i mitten av åttiotalet och hade kulturhuset som högkvarter några år innan man fick ta över en lokal i Bultens fabrik vid Backaplan. Teatern satte väl inte så stora avtryck i Backa men har ju sedan utvecklats till en av Sveriges främsta. De fick i alla fall namnet med sig.

Några andra som jag tror fanns kring Backa fritidsgård var Snowstorm, mest kända för Sommarnatt men bör nämnas här för sin första singel, Hising island.

När jag ser bygget av den nya Selmastaden undrar jag om kultur och föreningsliv får en lika självklar plats som för femtio år sedan. 

Jag bryter för dagen och tar bussen som stannar i mellan de nya husen.Källor: Natur och folk i Backa på Hisingen 1998, Upptäck Hisingen! 2008, Wikipedia.