POWER WALK: Jonas Attenius (S) ”Vi ska inte sälja ut allmännyttan”
POWER WALK. I den här artikelserien möter vi på HelaHisingen.se de mäktigaste personerna som bor på, eller har stark koppling till, Hisingen. Under en promenad, en så kallad ”Power walk”, någonstans på Hisingen talar vi om makthavarens visioner, idéer och ideal – både lokalt som för samhället i stort. Först ut i är Socialdemokraternas kommunalråd och oppositionsledare, Torslandabon Jonas Attenius (S).
Start: Backaplan, vid KappAhl.
Slut: Wieselgrensplatsen, framför Lundby sjukhus.
Tid: 1 timme, 24 minuter och 40 sekunder.
Han är byggaren som fått uppdraget att bygga upp det sargade socialdemokratiska partiet i Göteborg. Därför möter vi sossen – som redan i sitt första tal när han blev vald var tydlig med att han inte vill bli titulerad för ”partiets starke man” – vid ett av Göteborgs största stadsbyggnadsprojekt under de kommande åren. Här, på Backaplan, ska en enorm förvandling ske av staden och gigantiska parkerings- och affärsytor byggas om till en kompakt blandstad, med känsla av centrum.
— Det är otroliga markytor här och det ligger väldigt centralt. Det tappar man bort ibland, hur centralt i Göteborg det här området faktiskt är, det finns enorm potential här, säger Jonas Attenius (S), kommunalråd samt gruppledare i kommunstyrelsen och pekar ut mot parkeringen framför Stora Coop Backaplan.
Det har pratats i decennier om att Backaplan behöver ”rustas upp”, så varför har det inte skett redan?
— Vi har tyvärr ett stort kapacitetsproblem i Göteborgs stad. Att gå från beslut och att få fram rätt handlingar, till att sätta spaden i backen och börja bygga. När alla förvaltningar, personer och bolag ska samverka blir det en enorm apparat och där har vi ett kapacitetsproblem i botten, säger Jonas Attenius, som själv kommer från byggbranschen där han varit verksam största delen av sitt vuxna liv.
— Visioner är viktiga, men det har varit för mycket visioner. Jag är lite en udda prick som kommit in i politiken på senare år. Jag är tjänstledig från ett av de stora bolagen, Veidekke, för mig handlar det om att få fram planbesked så att man kan sätta spaden i backen och börja bygga. När man har stått och pekat ut, visat vackra bilder är en sak…men sen börjar ju jobbet. Att få det till verklighet och där ligger mitt fokus, säger Attenius.
Funkar inte den samverkan mellan olika aktörer som ska se till att saker händer bra nog i dag?
— Nej, det gör det inte.
Men är inte det ert – politikernas – ansvar?
— Jo. Det är en viktig principfråga att ta med sig. Vem är jag i min roll i statshuset som kommunalråd för Socialdemokraterna i dag? Jag är inte en försvarare av förvaltningen eller staden i stort. Jag vill ju att det ska bli så bra som möjligt och är vald av hisingsborna, av göteborgarna. Givetvis ur en ideologisk inriktning då de röstar på sossarna, men oaktat, i min roll så är jag medborgarnas röst in i ”apparaten” och ser jag att något är fel så måste jag agera på det.
”Det går inte för mig som socialdemokrat”
Attenius blickar ut parkeringen framför Systembolaget och Kappahl. Han gestikulerar när han pratar på ett sätt som påminner lite om rörelsemönstret hos en förorättad italiensk fotbollsspelare.
Backaplan-projektet får honom att gå i gång. Frågan om att effektivisera staden och se till att inte för många ”direktörer” och ”nämnder” jobbar med samma frågor. Han är tydlig med att en av stadens stora utmaningar är att alla drar åt samma håll:
— I dessa splittrade tider är det ovanligt, men nu är vi överens. Alla partier från vänster till höger. Överens om att vi ska backa tillbaka ett steg till och se över vilka nämnder vi har, fråga oss hur vi jobbar ihop och se över det. Och det är positivt. Ibland skäller vi på varandra men här har vi lyckats enas och ge stadsledningskontoret ett uppdrag att se till att vi får en nämnd som har ett tydligare uppdrag och struktur så att det inte är utsmetat med olika ansvar. Det är ju inte bara att bygga hus, vi behöver bygga vägar, vi kanske måste bygga skolor, samverka med staten och Trafikverket kring leden, kring Brunnsbo station om man tar exemplet med Backaplan här, säger Attenius angående den planerade tågstation som ska byggas längs järnvägen mellan Brunnsbo och Backaplan.
De stora fina, flådiga projekten, i Eriksberg, östra Kvillebäcken, Lindholmen och framtidens Karlastaden och Backaplan är alla områden där det byggs dyrt och mest handlar det om bostadsrätter. Tittar man på hur folk röstar här är det oftast inte de som röstar på Socialdemokraterna. Det är få hyresrätter i dessa nya områden, så har inte ni varit med om att bidra till en utveckling där ni bygger bort er egen väljarbas i Göteborg?
— Problemet i botten är klassklyftorna i stort. Men i den specifika frågan vet vi att oaktat var vi bygger produktionskostnaden dyr. Oavsett om vi bygger i Biskopsgården eller nordost så blir de nya byggnaderna dyra. Det som skiljer är ofta markkostnaderna. Det finns en väldigt tydlig skillnad ideologiskt mellan oss Socialdemokrater och alliansen: i Göteborg har vi något som en del andra stora kommuner, kanske Stockholm framför allt, saknar och det är en stark allmännytta. Att AB Framtiden med Bostadsbolaget, Poseidon och de andra bolagen finns och är starkt är unikt i Sverige, säger Jonas Attenius.
— Vi säkrar ju det finns hyresrätter. Om 50 år kommer det finnas bostäder med hyfsat rimliga hyror på exempelvis Skeppsbron som ska byggas ut nu för att vi har varit med och säkrat upp att AB Framtiden ska bygga hyresrätter där, även om den produktionskostnaden blir rätt hög även för dem nu.
Skulle du vilja se att AB Framtiden bygger hyresrätter inom allmännyttan även här på Backaplan?
— Självklart! Men här är det mest privat ägt vilket är ett dilemma, säger han om Backaplan och fortsätter:
— Men tar vi Frihamnen, som är ett sorgebarn i sig, där har vi mark som är kommunalt ägd och där kan det bli hyresrätter. Staden resonerar gärna som att ”vi tjänar med om vi bygger bostadsrätter” men det går inte för mig som Socialdemokrat. Det här är en väldigt viktig fråga för oss, att inte sälja ut allmännyttan. Vi ska inte sälja ut allmännyttan.
”Nu kommer du in på en känslig fråga. Vem bestämmer?”
När vi går längs bron över Kvillebäcken pekar Attenius ut ett av husen i östra Kvillebäcken som han har varit med och byggt. Han tycker vissa av husen ser bra ut, men att grannhuset ser fult ut.
Det senaste åren har Socialdemokraternas kanske tydligaste profilfråga i Göteborg – ganska oväntat – kommit att bli stadens arkitektur. Starka åsikter om hur framtida profilbyggnader bör se ut har kombinerats med frän kritik mot hur det för närvarande byggs ”lådor” och ”klossar” i Göteborg.
— Jag tycker man ska bygga vackert. Det som göteborgarna oftast lyfter fram som det de önskar med av är klassisk arkitektur. Det finns väldigt dåliga exempel på hus. Vad är då klassisk arkitektur? Jag kan ta landshövdingehus som exempel. Vi kan bygga nya landshövdingehus, att man bygger ihop husen som kvarter så att barnen får en fin innergård att leka på, säger Jonas Attenius.
Varför bygger man inte mer sådana hus?
— Nu kommer du in på en känslig fråga. Vem bestämmer? Arkitektkåren är väldigt stark. Vi behöver bli bättre på att ta fram vad vi vill se för typ av stad och hus, för att få genomslag för detta.
Vad vill du göra då, vill du reglera hur husen i Göteborg får se ut?
— Nej, det vill jag inte göra. Det blev ju ett jäkla liv när jag gick ut med de här åsikterna. Men vad sa jag egentligen? Jag sa att vi behöver bygga mer med klassisk arkitektur. I dag har vi en vågskål som ser ut så här, säger Attenius och visar med händerna att nybyggda hus i hans tycke kantrat hårt i fördel för modernismen.
— Jag vill exempelvis bygga ihop mellan Bellevue och Kortdala. En kvartersstad, klassisk ariktektur. Traditionella, vackra hus. Inga jävla längor på sjuvånings betonghus.
Han pekar mot huset framför sig.
— Tegelfasaden här är väldigt fin jämfört med betongfasaden i huset mitt emot. Frågar man göteborgarna vad de tycker skulle nog många säga att de uppskattar de landshövdingehus i Kvillestan som gjorts i ordning och renoverats, säger han och sveper med handen i luften mot andra sidan av spårvägsspåren som delar det gamla och nya Kville i två.
”Vi vill inte censurera vad man får bygga”
Jonas Attenius talar om liv och rörelse i nybyggda kvarter. Att bottenplanen av hus måste ha verksamheter för att inte bygga in otrygghet i staden.
— Det kan vara föreningslokaler, butiker, restauranger. Vem är det som bygger staden, ytterst? Det är göteborgarna. Vi måste få tillbaka det mindset:et! Vi vill inte censurera vad man får bygga för typ av arkitektur i Göteborg, tvärtom handlar det om att vi vill lyfta fram en viss typ av arkitektur som många göteborgare tycker är vacker, som ser bra ut, säger Jonas Attenius.
Är det här en hjärtefråga för dig?
— Ja, det är det. Det är en viktig fråga. Det är klart jag har andra ideologiska frågor som är viktigare men det här är ju vad vi bygger för våra barnbarn ska bo här. Vi bygger i ett 120-årsperspektiv. Om du inte gillar en bok eller tavla så köper du inte det. Men den miljö man bor i ska göteborgarna kunna påverka med då det är den miljö de ska bo sina liv i, säger Attenius.
I gamla Kville, Kvillestan, där hyresrätterna dominerar så har ni och Vänsterpartiet i princip egen majoritet. Men här i östra Kvillebäcken där vi står är bostadsrätterna dominanta och här är moderaterna största parti. Bygger man inte på klassklyftor och segregation med dessa nya moderna områden?
— Vad är alternativet? Vad skulle vi ha gjort här i stället, då? Om vi ändå ska bygga stad och särskilt när det är centralt. Och i botten ligger bostadsbristen som vi måste bygga bort. Det kanske är mest en nationell fråga att vi eftersatt bostadsbyggandet, men så kommer vi tillbaka till att om vi har klassklyftor i samhället som ökar så skapar det stora problem.
Här är ju ett område i östra Kvillebäcken som byggts under åren som socialdemokraterna styrt Göteborg. Men här är det mestadels bostadsrätter och inte kommunala hyreslägenheter. Varför har ni inte gjort annorlunda då?
— Det är en stor skillnad med Stockholm och det är att så centralt som vi ändå är nu så finns nästan ingenting vad gäller kommunala hyresrätter, där. Det är en skillnad här i Göteborg, även om det inte är billigt. Tillgång och efterfrågan styr när vi har privata aktörer så driver det sanslösa prisökningar som är ett nästan lika stort problem som bostadsbristen i sig, säger Jonas Attenius.
”Det som är viktigt är att skapa något att tro på”
Attenius själv flyttade till Torslanda för några år sedan, efter lång tid som bosatt i Majorna. Han bor i den mer ”välbärgade” och etniskt ”svenska” stadsdelen Torslanda. Han känner igen sig i den irritation som många Hisingsbor känner när media bara skriver ”Hisingen” när våldsbrott och kriminalitet bevakas.
— Vi ser ju ett gemensamt mönster. Att det inte görs positiva reportage om en absolut majoritet av de människor som lever på Hisingen som har ett bra liv. De går till skolan, till jobbet, kanske tar en öl på helgen. Men det är ett generellt problem att vi uppmärksammar negativa saker mer än positiva, men så kan jag känna att Hisingen oförtjänt fått den här negativa stämpeln, på grund av de skjutningar som skett här. Peppar, peppar, nu har det ju varit lite mindre den senaste tiden…
— Men det som är viktigt är att skapa något att tro på, vi har något i vår budget för Biskopsgården, Tynnered och i Nordost som vi kallar stadsbyggnadslyft. Att satsa på områden som inte fått nyproduktion på kanske 40 år, att visa att vi tror på den här stan och att vi är beredda att med kommunala insatser bygga ihop staden, säger Attenius.
Kan man bygga bort segregation, utanförskap och kriminalitet?
— Det är en kombination av åtgärder som måste till. Men stadsbyggnad är en viktig pusselbit. Ta Malmö som exempel, så har man Rosengård centralt. Ta Stockholms kommun så ligger Rinkeby och Tensta rätt centralt med i det som är Stockholms kommun, sen är andra områden i andra kommuner. Men i Göteborg är det långa avstånd ut till Gårdsten eller Biskopsgården. Här behöver vi med kommunala krafter se till att vi bygger ihop staden. Att det ska vara bra och fungerande kollektivtrafik, att bygga kvartersstad runt Sommarvädersgatan i Biskopsgården och att ha blandade upplåtelseformer när man gör det, säger Jonas Attenius medan vi står utanför Kville saluhall.
Här äger Göteborgslokaler saluhallen där ett flertal restauranger skapat liv i en plats som annars var rätt öde kvällstid. Servicen i stadsdelarna är i Attenius tycke en annan del av viktig pusselbit för att staden ska hålla ihop:
— Just där vi är nu är ett bra exempel på levande gatuplan. Här på Gustaf Dalénsgatan och Vågmästaplatsen har man lyckats med det. När pandemin släpper hoppas jag att de flesta företag kommer tillbaka ordentligt, för de skapar liv och rörelse. Samtidigt handlar det om en service som människor som bor i stadsdelarna får, inte bara att det är trevligt. Människor har servicebehov, vi kan jobba för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för företag att verka i staden – inte minst genom att ställa krav på att bottenplan i nybyggen ska primärt vara för verksamheter av olika inriktning. Men även att vi bygger förskolor och äldeboenden som skapar förutsättningar för människor att kunna bo i dessa nya eller utbyggda stadsdelar, säger Attenius.
”Som gammalt skyddsombud från bygget brinner jag för vilka villkor stadens medarbetare har”
Hur bör man då jämna ut förutsättningarna från stadens sida – så att den som bor i Biskopgården och den som bor i Eriksberg ska få samma kommunala service? För Attenius är det en viktig ideologisk fråga.
— Stoppa vinstjakten i välfärden. Vi är tydliga i vårt parti, men jag är nog extra tydlig med det. Det är jag och Bernmar som är det. Jag som politiker måste få kontroll över situationen och som det är nu har vi inte kontroll. Vi har ju exempelvis marknaden kring vårdcentralerna. Var etablerar de sig? Där de har de sin marknad, alltså kanske inte där behovet finns utan där pengarna finns.
Bernmar? Ja, det är Vänsterpartiets profilerade kommunalråd i staden som Attenius jämför sig med – i frågan om vinster i välfärden. Ett förhållande som annars varit allt annat än okomplicerat, då oppositionen i Göteborg är splittrad. De rödgrönrosa består av Vänterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ – medan Socialdemokraterna står på egna ben. De bedriver sin egen opposition till den styrande borgerliga minoriteten – där de i vissa fall förhandlar – och släpper fram – de borgerliga förslagen.
Men när det kommer till välfärdsfrågorna har sossarna mycket gemensamt med vänstern, i alla fall om man frågar Attenius. När han blev kommunalråd 2016 styrde Socialdemokraterna staden tillsammans med den övriga vänsteroppositionen. Då var de kommunalt anställdas villkor en av Attenius hjärtefrågor:
— Vi har en enorm personalbrist i vår välfärd. Det handlar om villkoren för våra anställda. Det jag kan styra över i vår egen verksamhet är det den kommunala verksamheten. Vi har 56 000 anställda och vi är faktiskt större än Stockholm kan man säga med tanke på att de har outsourcat så mycket till privata aktörer. Men som gammalt skyddsombud från bygget brinner jag för vilka villkor stadens medarbetare har när de jobbar. Framför allt i de klassiska omsorgsyrkena, där allt färre ska göra allt med på allt mindre tid.
Nej till 6 timmars arbetstid – ja till större lönepotter
— Det är en helt ohållbar utveckling vilket vi även ser på våra enorma sjuktal. Om man bortser från pandemin så var det en fråga jag var med och sköt upp på agendan. De jobbar hårt ute på gräsrotsnivå för att få gehör för dessa frågor, men det fastnar i ”apparaten”. Du har fem chefsled upp och det går inte att komma någonvart då, säger Attenius.
Sex timmars arbetstid var på test på Svartedalens äldreboende här på Hisingen under er förra mandatperiod. Är inte det ett verktyg för att komma tillrätta med en del av de saker du beskriver, förkortad arbetstid?
— Jag tror att det blir det på sikt. Men som socialdemokrat tror jag inte vi kan använda det som verktyg separat för exempelvis äldreomsorgen. Det rör sig om så många människor, försöket byggde på att Svartedalen fick täcka upp mer personal för att det skulle kunna gå ner till sex timmars arbetstid. De fick ju kompensera för de 25 procenten som försvann med mer personal. Och vi har redan en stor brist på personal till många omsorgsyrken, säger Attenius.
Han lyfter en pott för nattanställda kommunalarbetare, jämställdhetspotter och andra utrymmen där facken kan förhandla till sig bättre lönevillkor för sina medlemmar.
— Vad har alliansen gjort nu? Noll. Ingenting. Vi har fått statliga pengar för sjuklönekostnader. Under pandemin har staten kompenserat oss och oaktat det så är det viktiga att vi har resurser i staden och vi gjorde en uppgörelse med alliansen om att putta ut mer pengar till socialtjänsterna som går på knäna. Men det räcker inte, säger Attenius.
”SD kan inte ens svara på om de är för eller emot vinster i välfärden”
Attenius anser att den viktigaste biten – utöver lönerna – är att de kommunala verksamheterna behöver mer personal.
— Se till att enhetscheferna får pengar att anställa mer personal för. Särskilt äldrevården är så eftersatt. Och hemtjänstens villkor. Vad är alliansens svar på det? Privatisera det. Och SD är stödhjul till alliansen här i Göteborg. SD kan inte ens svara på om de är för eller emot vinster i välfärden, alltså han Fogelklou står och säger att man inte kan svara ja eller nej på den frågan. Det är klart man kan, men SD är bara ett stödhjul till alliansen. Alliansen tror att allt blir bra bara man får ”välja” men det funkar ju inte så.
— Alliansen vill skapa en kontrollapparat för sitt ideologiska privatiseringsexperiment. Ursäkta uttrycket men det löser ju inte ett skit. Vi vill skapa en attraktiv hemtjänst där de äldre bestämmer om det ska dammsugas eller om man ska gå ner på torget och ta en fika. Inte att ”AB Hej och hå” ska komma och sälja på Agda där på sjunde våningen fönsterputs för att tjäna en extra krona, säger Attenius och pekar upp på höghuset över Wieselgrensplatsens torg.
Socialdemokraternas skuggbudget satsar inte bara, utan sparar även in på sina håll. Man lägger bland annat ett anställningstopp ute i de kommunala verksamheterna – men inte ”på golvet”. De vill se besparingarna i byråkratin, på chefsnivå.
— Den där enhetschefen på boendet eller rektorn på skolan. Alla dessa tjänster vi har i överbyggnaden. Där vill vi lägga ett anställningsstopp. Där rycker vi delegationsordningen från cheferna och så ger vi det till ”mig”, til politikerna i nämnden runt om i staden. De får göra undantag om de anser att det är befogat men vi har i grunden ett anställningstopp.
— Sen ska vi anställa sjuksköterskor, barnskötare och socialsekreterare. Anställ på, säger jag bara! Anställ hur många ni vill till verksamheten. Vi vill styra över resurserna så att vi skapar resurserna på rätt ställen, säger Jonas Attenius.
”Du kan sätta in hur många elfärjor som helst men det tar för mycket tid att ta sig de här sträckorna”
Vi vänder oss och tittar på området där linbanan skulle ha fått sin station vid Wieselgrensplatsen. Linbanan över älven från centrum som blev så dyr under planeringen att den till slut skrotades helt.
— Det säger en del att vi hade ett tak på 1,1 miljard för linbanan. Den sista siffran blev närmare 4 miljarder. Det kan göra mig så förbannad att politiken inte hade koll på vart detta barkade hän. Vi måste förbättra kollektivtrafiken i staden och vi har ett dilemma och det är Göta Älv. Det är en barriär, så hur kommer vi över älven? Framför allt när de vill flytta och bygga ut Volvos Campus. Då måste vi skynda på processen en hel del och skapa kapacitet i kollektivtrafiken, säger Attenius.
Räcker det med en spårvagnstunnel under älven då?
— Där blir Gropegårdsklustret nästa utmaning. Med hamnbanan och Lundbyleden som blir nya barriärer. Det är viktigt att man får till den kopplingen upp till Volvo i Lundby och deras campus. Annars blir det ett virrvarr. Du kan sätta in hur många elfärjor som helst men det tar för mycket tid att ta sig de här sträckorna. Tidsfaktorn är avgörande för att få folk att välja kollektiva alternativ och då måste man kunna röra sig mellan Hisingen och centrum, eller Hisingen och övriga Göteborg på ett effektivt sätt, säger Attenius om tanken att koppla samman den kommande spårvägstunneln vid Lindholmen med bussar – senare även spårvagnar – som tar passagerare vidare inåt Hisingen.
— Då blir det som en ring med spårväg som ska vara effektiv. Då får vi en ny typ av passage från Wieselgrensplatsen till Linnéplatsen på sikt. Då ska man inte behöva åka rakt igenom smeten i centrum för att ta sig till en annan del av Göteborg med kollektivtrafiken, säger Attenius.
Han blir så engagerad i arbetsmiljö- och budget- och kollektivtrafikfrågorna att tiden sticker iväg från oss. Attenius vill tala om arbetsmarknaden – med kommunal jobbmatchning, om lag och ordning – att satsa på lokalpolisområden, om integrationen – att få människor i arbete.
Men promenaden genom hjärtat av Brämaregården i Lundby har tagit nästan en och en halv timme och nu måste Jonas Attenius snart vara tillbaka på arbetsplatsen i stadshuset.
— Det är roligt med politik. Och det är skönt att prata om det man brinner för. Men lova mig att du nämner att jag inte tycker att man ska höja kommunalskatten om man kan undvika det, då den är platt. Från ett jämlikhets- och fördelningsperspektiv slår det hårdare mot de i Angered än dem i Hovås att höja den. Det blir lite av en sving mot Vänsterpartiet, men jag vill hellre se till att människor kommer i jobb vilket genererar inkomster till Göteborgs stad.
— Vi vill att så många göteborgare som möjligt jobbar och betalar skatt. Det är den yttersta metoden för att se till att vi får de inkomster vi behöver för att kunna satsa på det sättet som vi socialdemokrater vill, säger socialdemokraternas ”starke man” i Göteborg, Torslanda-bon Jonas Attenius.
Markus Hankins
markus@helahisingen.se
Fakta: Jonas Attenius (S)
Ålder: 52
Bor: Torslanda, Hisingen.
Titel: Kommunalråd för Socialdemokraterna.
Yrke: Byggnadssnickare i 28 års tid.
Bakgrund: Engagerade sig fackligt 2001 och gick med i Socialdemokraterna 2007. Blev kommunalråd i Göteborg 2016 men var efter det varit något av en doldis för göteborgarna – tills han blev vald av Göteborgsavdelningen att efterträda Ann-Sofie Hermansson som sossarnas ledare i Göteborg, sommaren 2019.