Blogg: Från Pölsebo till Kyrkbyn

”Härs och tvärs på Hisingen i tid och rum” är Claes Olssons vandringsblogg på Hisingen. Här promenerar han runt på Hisingen, tar foton och reflekterar över det historiska – och nutida – Hisingen.

 28 januari 2021,  Soligt. Corona. 

Det var ett tag sedan jag gjorde min vandring. Jul och förkylning men ingen Covid-19. Idag skiner solen och det är några minusgrader och barmark. Jag går gångbron som går över järnvägen vid Pölsebo/Eriksberg och hamnar i Bräcke egnahem.

Området som byggdes på trettiotalet, med sina små, enplans, ibland tvåplanshus ligger fint omgivet av mycket park och grönska. Detta var ett av de första självbyggda områdena i Göteborg. Familjer med mindre inkomster fick möjlighet att få tillgång till tomter, ritningar, byggmaterial och lån. Den egna byggnationen räknades som kontantinsats. Allt var standardiserat och funktionellt i tidens anda. Nu efter åttio år har de som bott i husen satt sin prägel på dom. Olika ytmaterial, tillbyggnader, helrenoveringar och en del hus som verkar helt orörda.

Här i parkområdet vände också spårvagnen, mestadels Femman, på hållplatsen Londongatan. Den gick hit mellan 1955 och 1968. Jag försöker hitta några rester av spår och annat men ser inget. Antagligen gick spåren där cykelbanan är idag. En tanke som inte blev av, var att linjen skulle fortsätta över Älvsborgsbron men enligt en tråd på Spårvägssällskapet hemsida krockade detta med statsbidragen för bron. Jag går norrut och kommer till Bräcke kolerakyrkogård etablerad 1834 under den första koleraepidemin i Göteborg. Även under senare utbrott begravdes människor här. Nu har kyrkogården åter tagits i bruk och är askgravlund sedan 2017.

Nu vänder jag åt väster. Upp över Dysiksgatan, förbi den gamla Konsumaffären, nu omgjord till bostäder, till Rosenhill seaman´s center. 

Idag syns Göteborg som hamnstad mindre i och med förflyttningen ut till ytterhamnarna. Hamnstaden lever dock  i allra högsta grad med enorma mängder tonnage varje år. Rosenhill är alltså sjömännens fritids och rekreationscenter. Byggt 1948 i tegel och nu med plastgräsplan. Nu för tiden en del av Sjöfartsverket. I grunden ligger en ILO-konvention (FN) om att sjömännen har rätt till ett så bra liv som möjligt med välfärd och fritid trots att de är långt hemifrån. Sjömännen plockas upp vid sina skepp och körs till anläggningen. Här finns motion, gym, bibliotek och andra aktiviteter. En del ligger nere p.g.a. coronan. Det finns liknande anläggningar runt om i världen. Du kan låna en bok eller film i Göteborg och lämna den i t.ex. Amsterdam. 

Eriksberg IF delar fotbollsplan med sjömännen och de har fått nytt klubbhus. 

Tillbaka på Dysiksgatan (som jag tror fått sitt namn efter ett gammalt torp). Gatan var bredare förr när mycken tung trafik passerade här, på väg till hamnar och varv. Går förbi ännu en fin liten park med höga ekar som pryder området.

Framme vid hållplatsen Vårvindsgatan har det byggts en nytt kvarter, rätt så sterilt och intetsägande. På andra sidan gatan låg Bloms cykel och motor.  En klassisk mopedverkstad,

grundad 1952 och nedlagd för några år sedan.

Jag svänger vänster på Bräckevägen. Egnahem till vänster, till höger mer blandade hus. En del av dessa flyttades från Skarvik när Oljehamnen byggdes.

I nästa lilla park har man spolat is. Det inte ofta det händer nu för tiden.

På andra sidan gatan ligger Bräcke Östergård och Västergård, nu Bräcke diakoni. Här har det utbildats diakonissor och sjuksköterskor i Svenska kyrkans regi sedan 1923. Nu finns det

äldreboende och ett hospice sedan 1982. 

På Bräcke Östergård har det funnits habilitering, skola och boende för rörelsehindrade barn och ungdomar sedan 1958. Här jobbade min mamma på sjuttiotalet som sjukgymnastbiträde. Verksamheten har legat i framkant och mamma trivdes bra. Nu finns här också en del annan omsorg. Jag går uppför backen och uppe till höger ligger ett äldre hus som jag antar är manhuset till Östergården. Sedan nerför backen och ner i villaområdet. På Vårflodsgatan bodde mina kusiner, huset har fått en carport men ser annars ut som på sjuttiotalet. Jag går ut på Sälöfjordsgatan. En bit norrut ligger Wartas klubbhus, där jag firat åtminstone ett femtioårskalas, och Sälöfjordsplan. Mellan villorna och Sotérusgatan slutar resterna av spårvägen till Bräcke i ett stängsel. 

Kyrkbytorget är ett fint och välplanerat torg för Kyrkbyområdet, invigt 1956. Precis som andra liknande torg har affärsidkarna bytts ut. Second hand och frisörer. Konsumbutiken och biblioteket finns kvar. Här fanns också biografen Roxy, mellan 1956 och 1965. Både min dotter och ett par kompisar har bott här. De hade väldigt små lägenheter. 

Bortom torget ligger röda höghus. Mellan husen finns stora gräsytor och det var här som Kurt Hysén tränade sin Glenn från tidiga år. Enligt myten i alla fall. Glenn spelade givetvis i närbelägna Warta innan han 1978 värvades till Blåvitt.

Nere vid Stålhandskegatan ligger det ett Ekohus, byggt på nittiotalet och mittemot ett koloniområde. Både Stålhandske och Eketrä är adelssläkter vars medlemmar bott i gamla Lundby by. 

Stålhandskegatan var fram till 1997 en tungt trafikerad gata med avgaser och buller. Då invigdes Lundbytunneln vilket blev ett miljömässigt lyft för området. 

Jag passerar gatan och går Södra Inägogatan. Villaområde och längre österut några kvarter med landshövdingehus. 

Nu kommer jag fram till Lundby nya kyrkogård. Jag är tvungen att gå runt muren till sydsidan för att gå in. Här vid ingången finns några barnrikehus. 

Min farbror och faster ligger här. Jag försöker hitta graven men går bet. Många Nilsson, Andersson och Johansson ligger här och många av dom jobbade säkert på något av varven, i hamnen eller på Volvo. En annan Andersson som ligger här är Kent, skådespelaren och författaren.

Det pågår en begravning så jag drar mig upp mot kyrkan. Ny sedan 1995 då den ersatte den gamla som brändes ner två år tidigare. Två unga män som sade sig vara inspirerade av norsk Black metal musik dömdes för mordbrand. Många år senare fick jag reda på att den ene var en kille som jag träffat på som fritidsledare och som då var liten och oförarglig. Det kan hända mycket med unga män.

Jag lämnar kyrkogården och går upp till de fyra bautastenar som står på berget bredvid kyrkan. Två av dessa fanns tidigare längre ner i backen resta vid en hög. Här fanns ett sandtag som hotade stenar och hög. Dessa flyttades under överseende av Gustaf Brusewitz två gånger till sin nuvarande plats.

Från kullen ser jag ut över Åbogården. Nu köpcentrum och bostäder. Förr fotbollsplan och rangerbangård. Dessförinnan godset Sannegårdens marker.

Jag vänder ner till Lundbygatan och går mot den gamla byn. Lundby var en av de största byarna i det som idag är VästSverige. Innan skiftena låg byn samlad kring den gamla kyrkan. Laga skifte genomfördes mellan 1829 och 1836, då flyttades runt hälften av gårdarna ut. Gårdsnamnen lever kvar. Biskopsgården, Fogdegården, Brämaregården, Hökegården, Länsmansgården o.s.v.

I Andersgården växte författaren Bengt Anderberg upp. Kanske den viktigaste Hisingsförfattaren. Anderberg föddes in i ett religiöst hem men blev uttalad ateist och vände sig starkt mot religiösa och sexuella tabun i sina böcker. Romanen Kain 1948 orsakade stor debatt med sitt pacifistiska och erotiska innehåll. På sextiotalet redigerade han Kärleksnovellerna där han bidrog med “När det gick för kyrkoheden” som sedan filmades med Jarl Borssén. För oss Hisingsbor är det mästerverket Amorina 1999 som lyser. En galen släktskröna till roman som utspelar sig i ett artonhundratalsHisingen skriven med en ordglädje vare sig det handlar om koleran eller kärleken. Han var också översättare och dramatiker. Levde mellan 1920 och 2008.

På andra sidan Stålhandskegatan byter Lundbygatan namn till Gamla Lundbygatan.

Äldre och nyare hus kantar den gamla bygatan. Några riktigt vackra. Det finns fler hus här än jag minns. Närmare kyrkan ligger Kyrkbyhemmet, ett äldreboende.  

Kyrkan är från 1300-talet och ligger fint och är en omtyckt bröllopskyrka. På kyrkogården finns gravar med  tidigare nämnda Eketrä och Stålhandske. 

Granne med kyrkogården ligger Putsegården. Här låg en gård som revs 2015 efter år av eftersatt underhåll. Gården har byggts upp som den såg ut 1948. Nu  ligger den  i skuggan av ett spektakulärt hus, det tio våningar höga Bostadsföreningen Nya Putsegården. Byggnaden ska enligt arkitekterna vara en brygga mellan den gamla bondbyn och höghusen på Inägogatan.

Helgerån eller fräckt? Jag lutar nog mot det sista.

Källor:  Lundby från bondby till industristadsdel Göteborg 1982, Upptäck Hisingen! 2008, Lundby på Hisingen – Eriksson 1994,GP, Wikipedia, Det Gamla Göteborg, Spårvägssällskapet, Sjöfartsverket.

Claes Olsson
colaxel54@gmail.com