Bildextra: Så såg 1950-talets Hisingen ut – foton ur en unik bok

I ett mörkrum i Kyrkbyn framkallade en brevbärare fotografier på människor, miljöer och arbetsplatser. De ger nu en unik insikt om hur Hisingen såg ut på 1950-talet.
— Bilderna visar också upp en verksamhet med småvarv som nu är helt borta, säger sonen Tore Samuelsson som gett ut dessa foton i en bok.

1947 byggde hans föräldrar ett radhus i Kyrkbyns egnahemsområde och när Tore var nyfödd i början av 50-talet köpte hans pappa sin första kamera. Han fotade inte bara sonen och familjen – utan mycket av sina omgivningar. Tores pappa Bertil jobbade på posten på Hisingsgatan i Brämaregården, vilket gjorde att han rörde sig mycket – med sin kamera – i Kville- och Lundbyhamnsområdet.
— Han kan väl kallas en hängiven amatör, som var mån om bildens tekniska kvalitet, samtidigt som han hade en känsla för det konstnärliga uttrycket, säger Tore.

Var fick du idén att förvandla din fars foton till boken ”Hisingen – Min far och hans kamera”?
— Pappa gick bort 2009 och så småningom började jag mer systematiskt gräva i hans samling av negativ. Jag scannade in ett tusental bilder, de flesta svart-vita och från 1950-talet. Jag har ju i mitt liv sett många av dessa bilder förut, men jag blev nu imponerad av hur många fina bilder där var. Jag lade ut många av dem i olika Facebookgrupper med gamla Göteborgsbilder, typ ”Gamla foton från det Goda Hisingslandet” och ”Det gamla Göteborg” och blev överraskad över all positiv respons på dessa bilder, säger Tore.

Många hisingsbor visar intresse

Förslagen kom från Facebook-användare att han borde ge ut sin fars foton i bokform – och då han tidigare skrivit böcker, var han inte negativ till dessa tankar.
— Jag hade från början försiktigt tänkt att boken skulle intressera nära anhöriga, gamla grannar i Kyrkbyns egnahemsområde, min pappas gamla kompisar och arbetskamrater och kanske även en del kontakter jag hade på Facebook från de nämnda grupperna.

— Men efter ett tag när boken varit till försäljning märkte jag att ett intresse fanns bland många Hisingsbor, både nuvarande och före detta, så jag fick lov att beställa en ny omgång från tryckeriet. Många exemplar såldes i julhandeln 2019. Jag hade nog inte förstått vilket intresse som finns därute för gamla bilder. Det är väl också så att det inte förut fanns så många fotoböcker om det gamla Hisingen, om ens någon, så boken fyllde på det sättet en lucka, berättar Tore Samuelsson.

Vad är dina favoritdelar med boken?
— De mer privata bilderna är väl dom som ligger mig närmast om hjärtat, av förklarliga skäl. Men i övrigt är jag mest fäst vid de olika personbilderna. Jag är också mycket glad i de bilder som min pappa tog på min farfar som arbetade på Ringön med att reparera gamla pråmar. Det är inte bara det att det är min farfar utan bilderna visar också upp en verksamhet med småvarv som nu är helt borta (liksom förstås de stora varven). Pråmvarvet låg i en stillsam miljö på Ringön, och pappas foton visar hur arbetet bedrevs utan maskiner utan med gammaldags verktyg som slägga och borrsväng.

Boken ”Hisingen – Min far och hans kamera” finns att köpa här.

UTDRAG UR BOKEN:

”Min barndoms magiska rum. I tankarna är jag åter på plats i det dunkla skenet från en röd mörkrumslampa. En filmremsa stoppas in i förstoringsapparaten. Avstånd och skärpa justeras. Med kopieringsramen komponeras bilden. Ett fotopapper av lämplig storlek hämtas från den hemmagjorda låda som är monterad på rumsdörren strax invid förstoringsapparaten. Papperet läggs i kopieringsramen. Exponeringen kan börja. Det knarrar lite från timern. Kanske är det läge att skugga i någon del av bildfältet för att minska exponeringen där. För detta ändamål har särskilda små spadar tillverkats av kartong och metalltråd. Tre emaljskålar med vätskor, en pincett i varje. Det förtrollande ögonblicket då silversaltet reduceras till metalliskt silver. Långsamt växer fram en positiv version av det man tidigare enbart sett i negativt format. En rejält stor klocka med självlysande siffertavla håller koll på tiden. I rätt tid sker avbrytning med hjälp av badet som doftar av ättika. Sen till fixerbadet, med sin arom av svavel. Därefter är det dags för nästa papperskopia enligt samma procedur. Så småningom är det dags att bege sig ut ur mörkrummet, ut i det bländande ljuset. Bilderna sköljs i en särskild balja som monterats över badkaret i badrummet. En specialanordning vid sköljning gör att rotationen blir som mest effektiv. Efter sköljning är det tid för torkapparaten. För de bilder som skall bli blanka väntar en omständlig procedur med glansplåtar. De färdiga och torra bilderna granskas. En av dem har några prickar så det blir tillfälle att ta fram den lilla asken med mårdhårspenslar och annat retusch-material. Noggrannhet är A och O.

Min far Bertils mörkrum finns inte längre kvar. Det som förut var ett väldefinierat rum med kära detaljer har förvandlats till tre olika flyttkartonger med de mest omistliga sakerna. Efter att pappa gått bort 2009 var jag till förmån för nya ägare nödsakad att rensa ut hans radhus där han bodde i mer än sextio år. Det är alltid plågsamt att städa bland ting som tillhört en nära anhörig, men särskilt svår var just uppgiften att avveckla min fars mörkrum. I flyttkartongerna råder tyvärr inte alls samma ordning som när min far huserade i sitt fotorum. Det känns som att jag fördärvat något. Under arbetet med denna bok plockar jag upp olika föremål och betraktar dem vemodigt. Speciellt intressanta är två stycken papplådor med 6×6-negativ. Vi har kommit in i en digital tidsålder och inför arbetet med denna bok har jag skannat ett tusental av dessa negativ. Vidare finns i lådorna ett antal pärmar med svart-vita negativ. Där finns framkallningsdosor, klämmor för att hänga filmer på tork, allehanda kameror, Nikon, Diax, en gammal Brownie lådkamera. Den gamla Leica M2. En rulle oexponerad film Technical Pan vars bäst före-datum passerades 1985. En rad böcker. Som K.O. Sjöströms ”Amatörfotografen” från 1951 som min far flitigt studerade i början av sin fotokarriär. Diverse kataloger från Hugo Svensson & Co, Molander & son, för att inte nämna Gevaert Recept och Råd från 1953. 

Och ett häfte med anteckningar om framkallning av färgfilmen Ansco- chrome. Dessa försök orsakade mycket bekymmer. Anteckningar rapporterar om bra resultat men även försök som slutade med ”Dåligt resultat” och ”Kass”.  Färgframkallning var inte gjort i en handvändning. Häftet redogör för ett stort antal moment. En första framkallning i 22 grader, 25 min. Rörelse under framkallning enligt särskilt schema. Sköljning 10 sek, därefter avbrytning 2.5 min, sköljning 5 min. Därefter en andra exponering 1 min och 45 sek på vardera sidan av filmen. Sen kommer färgframkallningen 22 grader i 25 min, sköljning, avbrytning, sköljning, färgstabilisering 5 min, sköljning, blekning 10 min, sköljning 3 min, fixering 5 min, slutsköljning. Filmen torkas försiktigt med sämskskinn på den blanka sidan. Detta protokoll kan jag ibland tänka på när jag skapar en färgbild genom en knapptryckning på den smarta mobiltelefonen.

När jag var bara några månader gammal började min pappa på allvar intressera sig för fotografering. Med anledning av detta fick andra tidigare intressen som sång och gitarrspel till en del stryka på foten. Säkert var hans inköp av kamera motiverat av att fotografera mig och min mamma, men ganska snart ser man att han lika gärna tar med sig kameran till andra miljöer än hemmet och intresserar sig för det mesta som sig försiggår på Hisingen. Många timmar tillbringade han i vilket fall i mörkrummet. Naturligt nog hamnade jag själv ofta där. I mitt barndomshem var allt som hade med fotografi att göra en naturlig del. Gradvis och utan att jag då förstod det lärde min pappa mig allt som var värt att veta i detta gebit.

I november 2018 skulle Bertil ha fyllt 100 år. I samband med detta jubileum föddes tanken att samla några av hans bilder i en bok. Det är i första hand svart-vita bilder som han tog under 1950-talet på Hisingen med sin Rolleicord, en kamera inköpt i maj 1952. De visar idag upp en svunnen tid, en 50-talsatmosfär som är lite svår att fånga i ord. Där finns de tidstypiska kläderna, där är fordonen, där är leksakerna, där är telefonerna i bakelit. Där är barnen som lever farligt på pålverk i hamnen, eller som äventyrligt åker upp med klaffbron när den öppnas – en tidsålder långt innan vi blev försiktiga med bilbälten och cykelhjälmar. Där finns också flera äldre byggnader som Bertil fotograferade och som nu är inte är kvar. För att inte nämna en mängd varv, verkstäder och andra arbetsplatser. Eriksbergs mekaniska verkstad, Lindholmen, Götaverken, Lundbyhamnen, flera småvarv – allt är borta.

Bilderna i boken är organiserade efter en tänkt vandring från väster till öster på Hisingen, en vandring som börjar i Arendal och som slutar på Ringön. Jag har tänkt att fotografierna i stor utsträckning skall tala för sig själva och jag har därför inte onödigt mycket information om de miljöer som de skildrar. För den läsare som vill ha mer upplysningar om var fotografierna är tagna finns kartor och nutida fotografier som ett komplement till denna bok samlade på http://toresamuelsson.se/hisingen/ och Facebook fb.me/hisingen50.

Far min, denna bok tillägnas dig. Hoppas du blir nöjd i din himmel.”

Markus Hankins
markus@helahisingen.se

LÄS MER:

LÄS MER: