Doldisen Kristoffer om duschlösa lägenheter och gatuvåld i Kville – till jobb med Hästpojken och Timo Räisänen: ”Stök har inte samma DNA som våld”

Kristoffer Ragnstam är artisten ”They Owe Us”, men också musiker, producent och låtskrivare som jobbar med profiler och band som Timo Räisänen, Hästpojken och Steget. En stor del av hans liv formades under tio år i Kvillestan – där fest, replokaler smuggelcigg, Tildas och Adas stod i centrum:
— Har fortfarande en romantisk bild av mina nästan tio år på Kville. Även om det blev lite slagsmål ibland. Insert två rån och sjukhusvistelser med blåtiror och utslagna tänder. Det är som pappa säger. Det kostar på att leva livet, säger han till HelaHisingen.se.

De var ett gäng personer som inte ville springa omkring i skogen och leka krig. Så då blev det vapenfri tjänst under lumpen och den gjorde Kristoffer och några till på ett dagis i Biskopsgården. Hans handledare på förskolan hette Kirsi.

—Hon orkade nog inte med mitt eviga tjöt om att flytta hemifrån. Tillslut så blev det att hon överlät sin lya på mig. Hon hade precis fått en 2:a eller 3:a i trappuppgången bredvid. Det låter så genant enkelt, men precis så var det. Älskade verkligen den lägenheten, säger Kristoffer Ragnstam om sin första lägenhet på Parmmätaregatan i Kvillestan.

Passionen för musiken har nog alltid varit där. Det är oklart om hans tid i just Kville förvaltade den bättre än någon annan plats. Då var Kville billigt. Kristoffers lya kostade 1750 spänn när han flyttade in 1995 och den var en av två i svalen som hade egen dusch.

— Det var nog mer tiden som gjorde att jag såg möjligheter med det mesta. Men absolut. Den låga hyran gjorde ju att man inte behövde docka på heltidsjobb-tänket på riktigt. Minns att jag jobbade deltid, spelade skivor med min vapendragare Magnus. Mirakulöst löste sig allt. Vi var säkert mer vuxna än vad jag kommer ihåg, säger han och fortsätter:

— Min lägenhet var perfekt. Liten dusch som tog rejäl tid på sig att bli varm, men jag hade i alla fall en dusch. Vi var bara två i trappuppgången som hade dusch. De andra hade lägre hyra och duschade i källaren. Hyrorna och standarden gjorde såklart att det var en fin blandning av hyresgästerna. Palme hade blivit stolt över hur välfungerande den här blandningen blev. Jag gjorde några blandband till skomakaren från Trinidad. Oklart om han på riktigt gillade Afghan Whigs, Ride, Aphex Twin och Blur? Minns även att det var sjukt mycket med hårdrockare på Tildas tacokvällar. Bra mix ändå.

Kristoffer Ragnstam, som är synonym med They Owe Us är en konstnärlig mångsysslare av rang som, vid sidan av sitt skötebarn bland mycket annat har co-proddat ”River av ett liv”-plattan tillsammans med Hästpojken, spelat in delar av Stegets ”Ösregn & Kärlek” (piano på två spår) samt varit högst inblandad i Fägrings debutalbum ”Obalans” (bland annat proddade han låten ”Mina spår”). Inte minst är han dessutom aktuell som Timo Räisänens trumslagare och låtskrivarkompanjon.

Kristoffer har fortfarande en romantisk bild av sina nästan tio år i Kville. Även om det blev lite slagsmål ibland. — — Insert två rån och sjukhusvistelser med blåtiror och utslagna tänder. Det är som pappa säger. Det kostar på att leva livet.

Våldet måste vi få höra lite mer om också, blod utslagna tänder och sjukhusvistelser… vad var det som hände?
— Våldet. Alltså vad ska jag säga om det. Jag har inga men eller något trauma på grund av det där. Samtidigt ska man aldrig förminska oprovocerat våld. I mitt fall blev jag rånad två gånger. Varav en hamnade på video. Så polisen fick tag på förövaren. Det hade kunnat gå mycket värre. Det var krångligt med tänderna. De där upplevelserna är inte någon del av min personlighet eller har format mig på något sätt. Det blev jävligt fel. Jämfört med förövarna känner jag mig ändå som en vinnare.

— Med det sagt. Det är väldigt mycket enklare att vara snäll än att vara en pappskalle. Är man dum och har dålig koll på mitt och ditt. Då blir livet troligtvis ganska stressigt och ensamt ändå. De här tråkigheterna har inget med Kville att göra. Även om det hände där så var det mer ödet.

”Tycker om stök och att tänja lite på livets fyrkant”

Den delen av ruffiga Kville har ju försvunnit lite grann på senare år, även om den i viss mån finns kvar, finns det något fint eller nostalgiskt över stök och våld?
— Tycker om stök och att tänja lite på livets fyrkant. Stök har inte samma DNA som våld. Stök tillhör livet. Mitt liv hur som helst. Våld har inget med vår vardag att göra. Ingen ska behöva utsättas för varken fysiskt eller psykiskt våld.

Kristoffer hade lite olika deltidsjobb. Lärarassistent, fritidsklubb på en Waldorfskola. Sen spelade han och vännerna lite skivor då och då.

— Oklart om det kändes som ett jobb. Kul hade vi. Käk och kompisar fick man på köpet, säger han.

När Kristoffer minns tillbaka är det som att allt fanns runt Kville. Fest, smuggelcigg, Tildas och Adas. De två krogarna där han spenderade en stor del av lönen.

— För mig är Kville  en äkta, true, del av Göteborg. Billiga hyror, massa polare och fina replokaler med en rask promenad till hamnen, säger han om kända stråk vid älvstranden där han innan flytten till Kungäl, hade sin studio vid Lundbystrand. 

Har du några rövarhistorier från exempelvis Adas du skulle vilja dela med dig av?
— Mängder. Men inget som ska snackas om. Finns det något töntigare än personer som delar med sig av just rövarhistorier till allmänheten? Spekulativt skryt. Inte min grej. Plus att morsan börjar bli bra på att läsa grejer on the world wide web.

”Min tid där som just en äkta tid i livet”

Mamman som växte upp i Biskopsgården är ingen Kristoffer brukar ta upp i intervjuer, men nu bara råkade det bli så när han minns tillbaka på de stökiga åren i livet.

Vad tycker du om nya ”fina” tullen i samma lokal i dag?
— ÄLSKAR DET!!!!! King är ordet. Vet inte varför, men jag vill gärna dit. Legendarisk lokal, med högt i tak på många plan. Ibland känns det mer som en bierstube i Villingen-Schwenningen. Bra ös.

— Hur som helst vill jag minnas min tid där som just en äkta tid i livet. Jag besöker ofta torget och restaurangerna i området. Plus att Anton (Fägring) som jag jobbar med ibland bor precis där. Allt fint på samma plats och nära bussen hem till Kungälv. Perfekt!

I vilken mån har de här tio åren präglat din musik?
— Såklart mycket eftersom jag flyttade ihop med min fru då till en större lägenhet över gatan och min underbara vän Magnus bodde i samma område. Jag fick mitt första riktiga skivkontrakt och träffade vänner som jag fortfarande hänger med.

Första singeln ut är ”Mindfulness Mañana” – ett trivsamt fylleslag där ett ”Goats Head Soup”-släpigt The Rolling Stones delar på den sista groggen med Tame Impala som vänt på dygnet genom experimentella The Beach Boys-substanser. Andy D. Park (Death Cab for Cutie, Ciara, Pedro the Lion), Klabbe Hörngren (Eva Dahlgren, Loney Dear) och Rickard Hellgren (Spiders) stöttar upp.

”Mindfulness Mañana” släpps den 11 oktober. För mer info kan du följa They Owe Us på Instagram.

Markus Hankins
markus@helahisingen.se
Foto: Klick&Klang / Bobbo Olsson

LÄS MER: