SVT-profilen från Torslanda om vilda livet som champagnevärdinna på Stureplan – festade med Messi och Prins Carl Philip

Torslanda, Backa, Sannegården – men även Aftonbladet, Expressen och Nyheter 24. Hanna Aler, 35, är kameleonten från Hisingen som jagade kärleken i Stockholm men i stället ”hamnade” mitt i kändisfesterna på Stureplan – som champagnevärdinna.
— Jag stack ut lite på journalisthögskolan, säger hon.

Hon är uppvuxen längst ut på klipporna i Hällsvik i Torslanda men hade under sina tonår både familj och vänner i Backa, en stadsdel som ligger henne varmt om hjärtat – liksom resten av Hisingen.
— Det finns inte många områden på vår ö där jag inte glidit runt med vänner i olika lånade bilar under tonåren, och vi såg sällan en anledning att lämna ön för att åka till city – varför skulle vi när Kville Biljard fanns?, säger Hanna Aler som i dag bor i Sannegården och nu även kan titulera sig författare.

En del känner kanske igen henne från Aftonbladet ”Brottscentralen”, andra från Expressen och SVT-sändningar av olika slag. Hanna Aler är något av en doldis, trots att hon synts i många mediala sammanhang. Men så har hon även haft en förmåga att smälta in i helt olika sammanhang. Ena sekunden som nattklubbsvärdinna på Stureplan, i nästa som folklig fotbollsresnär i Nyheter 24:s husvagn på fotbolls-EM.
— Det var ganska tidigt i karriären då jag fick bevaka fotbolls-EM i Ukraina, dit jag körde i en husbil med en stackars lärare från Uppsala som hade vunnit att få åka med en sportreporter på EM. Jag kan heller inget om sport ska tilläggas och absolut inget om husbilar. Det var ett av mina sämre journalistiska uppdrag. Läraren? Jag och han har aldrig hörts efter den månaden tillsammans, säger Hanna Aler.

Det är som kvällstidningsjournalist i allmänhet och webb-tv-profil i synnerhet som hon gjort sig ett namn i mediebranschen. Som sidekick till Lennart Ekdal i krimshowen Brottscentralen under ett par år, bevakat allt från Mello till när nya påven tillträdde på Petersplatsen i Rom och så har hon intervjuat två sittande statsministrar.

Men den där första husbilsresan för nyhetssajten Nyheter 24 är ett minne som sticker ut:
— Den var en klass för sig. Jag blev anlitad av dem för att åka dit och bevaka EM. Vad jag inte visste var att jag skulle köra husbilen hela vägen till Camp Sweden. I Ukraina. Från Stockholm. Dessutom med den här gymnasieläraren som vunnit att få åka med på resan. Jag fick en husbil, en kamera, en dator och en uppmaning att få citat från Zlatan. Vilket jag misslyckades med, minns Hanna.
— Jag hittade ett gäng goa gubbar från Hisingen som hjälpa till att stötta upp husbilen på pålar i all lera där och fick göra mitt bästa för att få ihop hyfsade fotbolls-artiklar. Sen ringde jag vänner hemma som kunde fotboll och fick matchreferat via dem, haha. Jag var nog mest lättad av alla när Sverige åkte ur turneringen, säger Hanna.

Hanna Aler lämnade Hisingen för att hon trodde sig ha träffat ”den stora kärleken” i Stockholm. Men han gifte sig istället med en av Sveriges största influencers, så Hanna fokuserade på karriär och bestämde sig för att bli journalist.
— Och det var tur. Men jag stack ut lite på journalisthögskolan. Till exempel extraknäckte jag som champagnevärdinna på Stureplan på kvällarna och helgerna. Där fick jag bland annat servera kändisar som Backstreet Boys och fick en god insyn i livet bakom kulisserna på Östermalm. En och annan avstickare till Båstad, där vi bland annat var på samma fest som prinsen, blev det också, säger hon.

Fick inspiration till sin bok under tiden på Aftonbladet

Dessutom var hon en av de inbjudna tjejerna på den mytomspunna och ökända festen med FC Barcelona på dåvarande krogen Vasastan i Göteborg. FC Barcelona var i Göteborg för att spela en uppvisningsmatch på Ullevi och spelarna passade på att festa till det med särskilt inbjudna lokala tjejer på stängda VIP-fester där ingen annan var bjuden:
— Det föll sig så att jag och hela mitt gäng från Hisingen fick gå på en privatfest med Barcelona. Och jag hade Messi som bordsgranne. Han var superkort. Men den festen får man inte prata om, telefonerna lämnades i en hink utanför och vi som var med pratar inte om vad som hände därinne, säger hon.

Något hon däremot gärna pratar om är sin nya bok: ”Allt du inte visste”.
— Det var på Brottscentralen som jag bevakade ett fall som jag delvis använt för research till min bok. Ett grooming-ärende där mängder av tjejer utnyttjats av en man på ett fruktansvärt sätt. Jag har självklart inte tagit deras vittnesmål rakt av. Men jag kände starkt för tjejerna under rättegången och fick en insyn i en värld jag inte visste mycket om. I min bok leder groomingen till det värsta tänkbara utfallet för en ung tjej, och jag hoppas att den kan väcka tankar och debatt om den här typen av brott över nätet som fler och fler drabbas av. 

Boken är en spänningsroman om grooming, klass och familjehemligheter. Den utspelar sig delvis på en investmentbank, men också i en yogastudio. Den handlar om missbruk, oplanerade graviditeter och barndomstrauman.
— Och den är normbrytande på det sätt att jag har försökt få karaktärerna att inte reagera precis som förväntat på olika scenarion. Den är skriven i högt tempo och med ett vardagligt språk. Och jag tror att det finns någon karaktär att känna igen sig i för alla. Som sagt, den innehåller ond bråd död, sex och intriger och förhoppningsvis även en gnutta humor, säger Hanna.

Men resan till Stureplan, kändisfester och medievärlden var långt ifrån självklar för Torslanda-tjejen, som i dag bor i Sannegården och hade sin relasefest för boken i Eriksberg. Hannas mamma var nämligen polis och även kollega med Torslandas legendariska lokalpolis Christer Melvinsson.
— Så jag var ju snutens dotter för alla och hade den minst trimmade mopeden i Torslanda. Jag kom alltid fem min efter alla andra, säger hon.

— Men jag är en kameleont och kan anpassa mig till de flesta sammanhang och diskussioner. Ett måste om man växer upp i en hybrid mellan Hällsvik och Backa, säger hon och går vidare på exemplet till en stor händelse längre fram i livet, säger Hanna som nu jobbar på SVT i Göteborg.

”Man fick säga ifrån om någon tog en på rumpan”

Tiden som nattklubbsvärdinna i Stureplans innekrogsvärld har satt sina avtryck på Hanna – något som även delvis förklarar temat i hennes bok:
— Det var sena nätter och man fick se en hel del av kändislivet i Sthlm – på gott och ont. Jag är glad att ha fått vara med! Det har varit roligt även om det så klart varit en del gånger man fick säga ifrån om någon tog en på rumpan eller liknande. Men jag har aldrig haft svårt för att säga till. Sen tror jag och hoppas att klimatet på krogen för unga tjejer kanske ändrats en del sedan 2010. Men det har ju också flyttat sig till bland annat nätet och det är därför min bok handlar om grooming där många övergrepp utspelar sig nu. Jag är mån om att vi ska kunna leva i en trygg miljö där man får klä sig hur man vill och festa fritt utan att riskera att bli påhoppad eller antastad för det, säger hon.

— Och senare blev min förmåga att vara kameleont mellan den världen och mediebranschen även något av ett ”krav” när jag träffade min nuvarande man som då bodde i Indien. Då sa jag till honom att jag så klart älskar yoga och meditation – men det var bara för att han gjorde det. Så han tog med mig till ett buddhistiskt meditationscenter utanför Mumbai, där man inte fick prata och bara äta vegansk mat och vara iklädd ett långt rött nattlinne.

Jonathan Aler hade just varit på ett liknande meditationscenter i Nepal och varit helt tyst i två veckor. För en utbildad minfullnessinstruktör var det ingen större utmaning – men för en tjötig journalist från Torslanda var det något mer utmanande med tiden på Osho-centret i indiska Pune:
— Jag klarade tre dagar helt tyst. Utöver det gick vi på skrattmeditation, dansmeditation, kittlingsmeditation och annat. Och all mat var vegansk. Osho hette ju tidigare Bhagwan och är den rörelsen som Ted Gärdestad åkte till om du vet? MEendet finns nu olika center och är självklart inte så extremt som det var då – jag gillade det! Men det fanns även olika sexuella meditationer som vi inte deltog i…det kände jag mig inte bekväm med!, berättar hon.

— Men det gick det med. Vi är gifta nu och det var visst han som var den stora kärleken egentligen, säger Hanna Aler. 

Markus Hankins
markus@helahisingen.se

Utdrag från prologen av ”Allt du inte visste”

”Hennes fingertoppar med det just torkade, grå nagellacket nådde det svagt stålfärgade handtaget på Elinas dörr. Hon tryckte ner det och puttade upp dörren med foten. Hon såg Elina direkt och tappade andan, det tog en stund innan ett nästan djuriskt väsande ljud kom över hennes läppar. Brickan föll till golvet med en kraftig smäll hon aldrig hörde medan den tunna glasvasen splittrades näst intill ljudlöst mot golvet. Hon hann faktiskt tänka att den verkliga upplevelsen av det hon just var med om inte alls motsvarade känslorna som regissörer försökte få en att känna i en filmscen. I myskläderna hon haft kvällen innan och med samma rufsiga tofs där de guldfärgade slingorna letade sig ut över hjässan hängde Elina i ett tjockt rep från lampkroken – lampan låg nedtagen på sängen intill, nästan prydligt ditlagd, som ett stilleben placerat på en för föremålet felaktig plats. Hennes ansikte var vänt mot fönstret som vette mot trädgården, men trots det kunde Anette snabbt se att hudfärgen på halsen och nacken var annorlunda än vanligt och att livet lämnat hennes yngsta dotter för länge sedan. Hon hann fundera över hur dottern, som fäste sina klänningar med säkerhetsnålar och som inte ens kunde sätta upp en tavla ordentligt, hade lyckats med knuten och fästanordningen i taket, och hon undrade var Elina fått ett rep från. Hade hon gått och köpt det, för inte hade de väl sådana båttampar hemma i garaget? Anette avskydde båtar. Hon skulle inte minnas mycket av vad hon gjorde efter det. Men polisutredningen som följde visade att Anette direkt hade försökt få ner sin dotter från taket och när hon lyckats larmade hon räddningstjänsten, allt inom några enstaka minuter. Hon hade gjort allt rätt enligt boken och agerat så snabbt som bara en mamma kan, men ändå hade hon inte kunnat förhindra att allt gick så fel det bara kunde gå. Elina hade lämnat sin nittonåriga kropp flera timmar tidigare – samma dag som livet var menat att börja på riktigt enligt studenternas årliga mässande. Den välkända sången ”Sjung om studentens lyckliga dagar”, skulle från och med nu alltid ge Anette en rysning över hela kroppen.”

LÄS MER: